Som utlovat kommer nu ett inlägg! För länge, länge sedan plockade jag hem ett par serieböcker från Eskilstuna Stadsbibliotek. Ett av dem var Dracula, vars mindre entusiastiska recension ni kan läsa
här. Och så de två första volymerna av Zorn & Dirna som heter #1: Valsverken och #2 Kronprinsen och Räven.
Serien skrevs av Jean-David Morvan, tecknades av Bruno Bessadi och Vincent Trannoy. Färgläggning av Color Twins. Svenska upplagan kom 2009, originalet kan vara från 2001, men det vet jag inte säkert. Utgivet av Albumförlaget. Inlägget saknar bilder, men det kan hända att jag lägger in några senare (är utan scanner just nu).
Historien utspelar sig i en fantasy värld som ser lite medeltida ut. Döden har besegrats och fängslats i en magisk spegel, enligt legenden. Detta har fört med sig att varken människor eller djur dör på naturligt vis...de lever och ruttnar tills de faller isär, skickas till avrättningsfabriken 'valsverket' där de halshuggs - eller dödas av inhyrda män. Men de små syskonen Zorn och Dirna visar sig ha kraften att döda med en enkel beröring, om de samarbetar. Vilket förstås drar till sig olika intressenter - både goda och onda.
Jag ska inte säga så mycket mer om själva historien än så. Det är en intressant premiss för en story, och det känns verkligen lyckat. Trots det att barnen inte är särskilt utvecklade karaktärer kan jag tycka; Dirna är lite ondskefull och kavat medan Zorn är lite snällare och barnsligare, men de verkar inte ha några verkligen speciella särdrag. Däremot är figurerna runt dem desto roligare: vi har bödeln som innehar tusentals själar från alla människor han avrättat i valsverken (och dessa kommer förstås fram rätt som det är - han är som en extremt fall av multipla personligheter), en mystisk och sadistisk kronprins som håller på att förruttna till både kropp och själ, och en blodtörstige och allvarsam hitman som verkar vara ute efter barnen - men vill han dem verkligen illa? Ibland är det okej att huvudkaraktärerna är lite halvtråkiga, om de i birollerna är desto mer galna och lyfter historien.
Storyn tar många roliga vändningar i dessa två volymer, och jag kan definitivt tänka mej att läsa vidare. Man vill ju veta hur det ska gå för barnen; två så här pass korta volymer är egentligen inte jättemycket att utveckla allt med, om nu serien inte bara är tre böcker förstås. I sådana fall blir jag besviken!
Och som serieskapare och illustratör måste jag förstås ge mig in på hur den är tecknad. Det är ett ganska cartoony stuk på personerna, vilket jag tycker verkar lite klassiskt för sådana här BD (franska) serier. Normalt är det inte något jag föredrar, men det var något annat som gjorde att jag tog hem böckerna: bakgrunderna. De är fantastiskt välgjorda och detaljerade. Och så är serien mästerligt färglagd. Varje ruta förmedlar en känsla av stämning med färgerna och skuggorna.
MEN en sak som är viktig att komma ihåg: trots att dessa böcker finns i tidningshyllan på t.ex Pressbyrån, jämsides både Min Häst och Herman Hedning så ska man inte missta sig. Denna serie är INTE barnvänlig. Den är makabert våldsam och full med gore. Inälvor sprutar hit och dit, och folk blir lemlästade rätt som det är. Jag skulle säga 16 årsgräns (i USA hade den fått 18 år skulle jag tro, men de är ju lite mer konservativa än vad vi är i vårt avlånga land.)
Allt som allt: en spännande och kul berättelse, och jag vill definitivt läsa mer!
Kossans slutgiltiga betyg: 4/5
Brorsans lilla Mickey. Han är min man! Trodde inte jag gillade småhundar direkt, men den här lilla killen har bevisat att dom är underbara...
