Här ser ni omslaget, lite bättre än förra inlägget. Klicka gärna bilderna i inlägget för att se bättre!
Vartefter jag läste upptäckte jag vissa saker som jag blev väldigt irriterad på. Fast det mesta som jag inte gillade hade med översättningen till den svenska upplagan att göra, och inte med originalet. Så den här recensionen kommer att delas upp i två delar: En som handlar om serien i sej, och en del som handlar om översättningen.
Om serien:
Ja, den är snygg. Jag diggar maneret, verkligen. Fast det ser ut som om bilderna tuschats på något dåligt papper, linjerna ser väldigt gryniga ut (vilket det blir i tryck när man tuschar på ett papper som gör att tuschet blöder lite). Visserligen en struntsak att klaga på, men med tanke på den väldigt fluida och mjuka stilen på karaktärerna hade det helt enkelt varit lite mer najs om man tuschat på ett prima blankt papper. Eller fejkat bort grynigheten åtminstone. Men Halliars färgläggning är helt grym. Den är hyfsat simpel, mest solida färger med en enkel cel-style skuggning, men ändå stämningsfull och effektfull. Han har till och med besvärat sej med att färglägga tuschlinjerna här och var för ökad effekt. Förutom att sånt blir snyggt så kan jag intyga att det inte är helt lätt och kan vara rätt så tidskrävande (för att inte tala om tålamodsprövande!). Jag skulle själv inte vara så jättepigg på att använda den effekten i en hel bok!
Karaktärsdesignen är bra, man ser tydlig skillnad på alla karaktärer, framförallt. Det kan verka uppenbart att man måste kunna sa skillnad på figurerna, men gå och läs en sämre manga där man INTE gjort särskiljande drag på karaktärerna (vanligare än man kan tro!), sen kom tillbaka och berätta för mej hur viktigt detta är! Och Doktor van Helsing är fruktansvärt söt i Caldwells tappning, med sina pepparkornsögon och ving-lika fluffiga ögonbryn (det är han längst till höger på omslaget)! Och framförallt så matchar karaktärsdesignerna deras personligheter. Jag gillar även jaktglade amerikanen Morris' design, som en långhårig cowboy i en engelsk gentlemans kläder.
Men storyn då? Egentligen borde jag kanske ha läst originalet för att kunna uttala mej, men då kanske jag hade jämfört för mycket. Vad jag KAN säga är att det stundvis blir lite hackigt. Mer än en gång vände jag blad för att direkt bläddra tillbaka och titta om det kanske saknades en sida däremellan. Detta berodde på dialogen, den flödade inte så bra alla gånger. Och slutet kändes alldeles för abrupt och odramatiskt. Jag hade gärna sett slutstriden mot Dracula vara i några till sidor och ha lite coolare fight. Bara för att man följer en existerande story betyder det ju inte att man inte kan ta ut svängarna lite! Fast helt okej läsning, och jag tror dessutom att den kanske är menad för läsare som är lite yngre än mej. Det känns onekligen så på den ganska gulliga bildstilen.
Jag gillar verkligen det här uppslaget. Lucys bländande vita klänning ger verkligen en skön och dramatisk kontrast mot mörkret i rutorna innan.
Och nu till en massa eländigheter med översättningen. Den är, tyvärr, verkligen helt kasst översatt! Förutom stavfel (bland annat på en av huvudkaraktärernas NAMN. Hallå.) så är det felöversatt på ett par ställen (alltså direktöversatt från engelskan så att det inte blir korrekt på svenska), och ibland får man läsa om texten flera gånger för att fatta, helt enkelt dåligt skrivet.
Jag nämde i förra inlägget att jag inte gillade typsnittet. Vi kan uppdatera med att jag verkligen inte gillar det nu, efter att ha läst boken. Förutom att det är rent utsagt FULT så är det lite svårläst, och alldeles för skarp i kontrast mot bilderna. Kanske om den inte var så tjock, eller om de hade gjort något åt kerningen så att den blev lättläst hade det varit bättre. Men värst av allt, typsnittet har uppenbarligen INGET 'Å'. Det är verkligen oacceptabelt. Ska du skriva något på svenska ska du bannemej se till att 'Å' finns med i typsnittet! Fattade dom inte hur dumt det är att flika in ett annat typsnitt mitt i ett ord för att få till Å? Särskilt när dom till och med MISSAR att lägga in Å:et på något ställe? Alltså, det är inte bara ett A utan lilla ringen över, utan bokstaven saknas helt just där. Och ersättningstypsnittet för Å:en som inte missades ser lite ut som Comic Sans, och är verkligen helt olik resten av texten. Det är inte så förbannat svårt att hitta ett typsnitt med Å. Till och med många gratistypsnitt har typ alla europeiska specialtecken, jag har flera stycken sådana (som dessutom är tusen gånger snyggare och mer lättlästa).
Jag medger förstås att gemene man antagligen inte skulle anmärka så mycket på skillnaden, men jag ser det jättetydligt. Och det gör mej besviken när man inte tar mer hänsyn när man ska utföra ett professionellt uppdrag som översättning av boktexter ändå innebär. Och jag har övertygelsen om att man inte kan göra något ordentligt ska man helst låta bli helt. Tyvärr, Berättarförlaget, ni står inte i hög kurs med mej just nu, om Dracula är ett typexempel på det ni ger ut. Och Katarina Nordh, jag undrar om det är du som översätter på Animal Planet och Discovery också, jag brukar reagera på att deras program är så asdåligt översatta! Det förstörde verkligen läsningen av en annars helt okej serie.
Det vore kul att se den oöversatta versionen, hur originaltextningen såg ut och om dialogen har bättre flow än den svenska. Jag får leta runt lite på nätet och se om jag hittar något utdrag åtminstone.
Kossans slutgiltiga betyg: 3/5 (Vilket är snällt egentligen. Hade detta varit originalutgåvan hade den fått nöja sej med 2/5)
Tråkigt att vara så negativt inställd i min första recension, jag brukar verkligen försöka att se det positiva i allt. Vi får hoppas att Zorn & Dirna är lite mer upplyftande att recensera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar