...nej det är inte bajs i mitt hår, utan henna. Men med tanke på hur skeptisk jag ser ut i den här bilden så kan man ju undra. Det ser verkligen ut som om jag tagit en rejält blöt och färsk komocka och smetat in i min lugg.
Men, ja, jag har bestämt mej för att prova naturens egna henna i håret istället för min härligt cerisa Manic Panic färg. Jag älskar verkligen den nyansen jag använt hittills, men det är så tråkigt när den där härligt intensiva färgen bara håller i en vecka, sedan blir det en blandning av rosa och lax, sedan pastellrosa och till sist vällingkräks (förövrigt så är även den framställd av naturprodukter och inte djurtestad, ännu ett plus i kanten för den). Fast vad jag har läst är väl inte henna så jättebeständigt som många kemiska hårfärger heller, men jag ville prova. Dessutom tycker jag att det är praktiskt att kunna ha en burk med pulver hemma och bara blanda till när det behövs.
Och på tal om bajs så verkar folk i allmänhet tycka att det luktar bäver om blandningen, men jag tycker faktiskt det luktar jättefräscht! Å andra sidan så är jag ju en liten skogsnymf, så den här örtiga blandningen tilltalar mig nog för att den är så naturlig - det luktar ju inte kemikalier eller ammoniak som vanlig hårfärg (för inte tal om blekningskurerna...BÖÖÖRK!). Dessutom så är det ju hintar av citron och vinäger i den, eftersom man ska ha i något surt för att hjälpa färgen att tränga ur pulvret.
Så nu sitter jag i alla fall och ser ut såhär:
Som om jag lindat in komockan i en bajspåse. Och såhär ska jag sitta i två timmar. Då ska luggen
förhoppningsvis vara koparröd och härlig! Enligt mina efterforskningar via pålitlige herr Internet så används inte henna hos frisörer just för att man inte kan garantera ett resultat; blandningen, tiden och resultatet varierar rätt mycket från hårtyp till hårtyp tydligen. Däremot gjorde jag en testslinga igår med hår som jag tagit från borsten (ett smart knep om man är osäker!) där färgen satt i två timmar. Det blev kopparfärgat, som en gammal kaffekanna nästan. Och hennan hade bara stått och dragit hälften av dom tolv timmarna som rekommenderas för att få full 'color release' från pulvret innan man har det i håret.
Bajset Smeten jag har i håret nu har stått och dragit i över tolv timmar. Och den färgar nog rejält...jag torkade bort lite smet som suttit i pannan i kanske 10 minuter, och huden var redan lite orange!
Det kommer ett inlägg senare när vi ser resultatet. Men det blir inte heller det slutgiltiga resultatet, för det kan ta tre-fyra dagar innan färgen satt sej ordentligt och dess riktiga nyans syns! Rätt coolt, va?
Och så ville jag bara dela med mig av livet med marsvin. När Lemuren kommer och fikar hos mig (vilket är ganska frekvent...) släpper vi ut tjejerna på golvet så dom får motionera, dom små
fettotjockisarna sötnosarna. Häromdagen hade Lemuren med sig ett paket Singoallakakor (mmmm mina favoriter) och vi testade om tjejerna också gillade dom. Svaret blev ett rungande WHEEEK (översatt: JAAAA!).
Där ser ni Lemuren (eller åtminstone hennes skrev...sorry bruden) hållandes en kaka. Kajsa har just nafsat lite på den. Doris har lagt en liten kabel därborta (hon kallas numera för Bajsmästern för hon lämnar så mycket pluppar när man håller henne). Det är min fot till vänster där. Ja, det ÄR en julstrumpa ni ser på min lilla fot. Men dom är så sköna...
Förövrigt är det fortfarande raveparty för fullt i skallen, men dom verkade ta en paus under fredagen. Om det inte löser sig under veckan ska jag ta och ringa till fru tandläkare och se om jag inte kan få göra en sån där skena så jag inte tuggar så förbannat hela tiden. Jag kommer på mig själv med det rätt som det är. Jag skulle behöva sätta in en skena när jag sover eller sitter vid datorn (med andra ord skulle jag ha den i munnen jämt...) för det är då jag gnager som värst.
Jag återkommer om några timmar med min färdighennade lugg!
