EPIC SHRIMP!

Nu har jag en röd fläck i pannan efter att, i ett oaktsamt ögonblick, ha lagt plattången mot min hud. Aj.

Snart är det läggdags, men först vill jag dela med mej av denna lilla pärla. Så ni har nåt att titta på tills nästa gång jag skriver!



Ha så kul!

Cannibal Funfair!

Hej! Vad tycker ni om nya headergrafiken? Inte så stor skillnad va? Jag diskuterade med Lemuren, och vi var överens att jag inte behövde döpa om bloggen bara för att jag inte tänker skriva samma saker längre. Dessutom är jag så fäst vid KOincidenter. Jag kände mej såååå fyndig när jag kom på det!

Men hursomhelst, här kommer den första av dom nya, nördigare inläggen! Jag tänkte berätta om mitt nyaste vinyltillskott! Bilderna är lite gryniga och fula, jag har fotat med webbkameran eftersom min fina kamera är nerpackad (åker till Göteborrrrrg imorgon!)

Här är han, i alla fall, figuren vid namnet Cloak. Och ni kan aaaaaaldrig gissa varför...
Visst är han underbar? Med sin lilla tår och Miffy-mun... men som det står i lilla broschyren till:

Cloak is a timid fellow, but a very powerful one. Find his secrets and you'll never need to work again!

Han kommer från Kid Robot, som alla mina favoritvinylisar. Denna serie heter Cannibal Funfair och innehåller ett gäng fantasiskt kawaii varelser. Cloak finns i 1/40 askar från denna serie. Han är konstigt nog grå på både boxen och i foldern som man fick med, men han är betydligt mer flärdfull i verkligheten, eller hur?

Här ser ni hans rygg:


Och roligast av allt är att man kan ta av Cloaks mantel, och då blir han förstås ännu sötare! Han verkar vara någon typ av mask. Och kolla in slipsen! Jag älskar slipsar, och den lilla krabaten har dessutom en liten döskalle på sin! Han har även ett annat ansiktsuttryck på baksidan av huvudet...inte riktigt lika gulligt, eller?

Trots den risiga bildkvaliten så kan vi väl vara överens om att jag valde rätt box ur ställningen på Moderna Museet sist jag var där? Cloak är en riktigt mysig filur. Det kanske blir fler från denna serie någon gång!

När jag kommer hem från Göteborg så ska jag ta lite bättre bilder, så ni bland annat kan se detaljerna som knapparna och lilla döskallen på slipsen.

Jag måste släpa mej upp klockan 5.00 i morgon bitti för att hinna med tåget! Så nu ska jag gå och platta håret och packa det sista så jag kan lägga mej skapligt. Fast nu är det ju fullmåne, och som ni kanske vet får vissa sömnproblem då...och dessutom är det pirrigt! Jag ska för första gången träffa snubben jag frilansar för, och därtill försöka ta mej från Centralstationen ut till Mölndal. Det blir ett äventyr! Och så ska jag bo hos världens goaste Kissekatt, förstås! Eftersom även hon är serienörd kan jag tänka mej att det blir lite mer föda till bloggen efter min resa.

Vi hörs!

Hmmm...

Hörni mina vänner. Jag har funderat.

Sånt är alltid farligt. Jag kan få för mej en massa konstigheter. Men idag verkar det vara positivt.

Jag funderar nämligen på att fullkomligt göra om bloggen. Typ. Liksom.

Är ni med?

Det är nämligen så att jag tycker jag behöver en riktning nu, annars kommer det inte bli av att jag skriver något. Som ni kanske märkt. Hehe...ja. Jag tänkte såhär, att jag döper om det hela och kör på ett par teman: serier och vinylfigurer. Låter snävt, men det finns mycket att skriva om, och dessutom vill jag gärna sprida min kärlek för dessa två (i Sverige) underskattade områden.

Javisst, serier är stort i Sverige, och hela världen, inget snack om saken. Men här i Sverige är förlagen fega. Dom tar inte in vuxenmanga till exempel, och även barnmangan som ges ut är gammal och inte alls bland det bästa som Japan har att erbjuda (hallå, Dragonballs? Var inte ens bra när det var nytt för en sådar 30 år sen...seriöst.) Och det finns alldeles för få stora unga serieskapare som gör serier för jämnåriga och vuxna. Så jag vill skriva om det. Lyfta fram unga tecknare som jag hittar, och göra lite publicitet för en av mina stora passioner. Självklart tänker jag även visa lite progress med mina egna grejer, True Will, Beyond Myth (ingen länk ännu, men bilder finns i mitt galleri) och ett par andra projekt som inte kan diskuteras här ännu...

Och så vinylfigurerna. Jag samlar ju själv, och det finns så mycket att visa om dom, saker som inte kommer ut i Sverige (tack och lov går det mesta att beställa via Pålitlige Herr Internet nuförtiden)! Men det står klart att vinylfigursamling är något som är underrepresenterat i vårt avlånga land.

Så vad tycker ni? Tänker ni fortsätta läsa om jag nördar iväg?

Vi måste prata...

Hej allesammans.

Jag vet att det har varit mycket tyst här på min lilla blogg på sistone. Jag ber om ursäkt för det.

Ni kanske hoppades på ett långt försenat re-cap om Prag nu, men tyvärr måste jag göra er besvikna. Idag tänker jag varken vara fyndig, glad eller särskilt rolig. (Fast jag tänker skriva om Prag vid ett senare tillfälle, jag lovar, och fixa min huvudgrafik som verkar ha försvunnit), men däremot ska jag försöka förklara varför jag varken uppdaterat bloggen eller varit särksilt aktiv i mitt galleri .

Jag tänkte berätta om hur jag mår. På riktigt.

På senare år har jag inför de flesta varit en glad liten prick, vägrat att se det mörka, allt har ju en positiv sida. Jag hade en lång period av mörker under tonåren, inombords var jag ständigt ledsen, även om jag försökte hålla modet uppe, utåt sett. Men jag bröt mej fri från skuggorna, och bestämde mej för att se allt jag kan från den ljusa sidan.

I våras gick jag ut min utbildning som Informativ Illustratör. Och blev därmed arbetslös. Sökte febrilt jobb under sommaren, runt 20 ansökningar skickades. Jag har fått nej från kanske fyra totalt av jobben jag sökt, resten hör inte ens av sej. För någon vecka sedan blev jag klassad som långtidsarbetslös. Är nu med i UGA, åtgärden för arbetslösa ungdomar.

Jag tror inte folk riktigt förstår hur det känns. Att vilja så mycket, att verkligen kämpa, men inte komma någonstans. Som en stackars hamster inlåst i sitt lilla hjul. Självkänslan tar sej en rejäl törn. Och det gör så ont varje gång jag träffar mina bekanta och får frågan om jag fått napp än. Jag vet att dom inte menar att såra mej, men tyvärr är det så. Jag känner mej så misslyckad varje gång jag blir tvungen att svara nej. Trots att jag vet att jag gör allt jag kan, och att jag förhållandevis inte varit arbetslös så länge (med tanke på hur läget är på arbetsmarknaden dessutom).

Men det börjar kännas allt mörkare. Och då har jag bara varit sysslolös i kanske fyra månader. Jag kan inte ens tänka mej hur de som varit arbetslösa i ett halvår, ett år, eller kanske mer känner sej. Hur orkar man?

Ständig oro. Ständig tandagnisslan och magont. Över hyran, räkningar, marsvinsmat, över framtiden, och allas förhoppningar. Jag förstår folk som har det svårt som vänder sej till alkohol och droger för att slippa allt. Eller självskadebeteenden som ger en känslan av kontroll. När allt byggs upp och man inte längre styr över sitt eget liv. Så känns det.

Inspirationen är så gott som död. Allt tankearbete går åt till oron. Det finns inte plats kvar för att vara särskilt kreativ. Jag har inte orkat varken skriva här på bloggen eller jobba seriöst med mina egna projekt, eller spela gitarren ens. Det kommer små spurtar med ideer då och då, men jag får oftast inte ihop energi för att utföra dom.

Dessutom så händer det andra saker som är utom min kontroll just nu. Lilla mormor har legat på sjukhus ett tag. Hon mår bättre nu och har fått komma hem, men det utreds ännu lite saker och väntan på svar är förstås jobbig. Och så flyttar snart världens bästa Lemur härifrån, och det kommer att bli så ensamt utan min ständiga parner-in-crime tillika fikabuddy, även om vi naturligtvis inte mister kontakten för det. Och så har hösten alltid varit en rätt dyster period ändå, antagligen för många fler än jag.

Det låter ju som om jag har värsta depressionen, men var inte oroliga. Det tror jag inte är fallet. Men vissa dagar tar tårarna bara inte slut, och jag känner mej bara så frustrerad och besviken på livet. Dagarna däremellan går det bra, jag håller huvudet högt och kämpar på. Men jag kan inte hålla modet uppe precis hela tiden längre. Bara så ni vet. Då och då bryter jag ihop, helt enkelt, för den gnagande oron biter sej igenom fasaden när det känns som svårast. Den här bloggen kommer inte att bli en Kossan-gnäller-om-att-livet-suger-och-hon-är-fattig-blogg, jag lovar. Jag vill bara att ni ska vara helt på det klara om hur det står till.

Men snälla, snälla ni därute som träffar mej då och då. SNÄLLA. Säg inte hela tiden att det löser sej. Jag VET att det kommer att lösa sej, förr eller senare. Tro det eller ej, men jag mår inte alls bättre av det, det är ju NU jag mår dåligt! Jag vill hellre veta att ni står bakom mej, även om det mot förmodan inte skulle lösa sej.

Försök inte ge mej en massa råd om hur jag ska gå tillväga för att få jobb. Jag får professionell hjälp med arbetssökandet redan, tack. Jag vill bara ha ert stöd, inte råd som får mej att känna mej mer stressad, otillräcklig och värdelös än vad jag redan gör. Jag vet att ni menar väl, men era råd känns bara som förebråelser och gliringar!

Och mest av allt...fråga inte varenda gång vi ses om jag fått ett jobb än.

Tro mej, när allt det här vänder kommer ni inte att behöva fråga.

Public Service Announcement

Kossan är tillbaka i Sverige (eller i Skåne, men det är nära nog...). Det kommer för eller senare en grundlig redovisning, dag för dag, över vad som hände i Prag. Men först har jag miljarder foton att sortera och redigera (jag ansvarar ej för viss överdrivning av summan av foton jag tar, förresten...). Bara så ni vet.

Annars hänger jag och Tetrasyrran på Malmöfestivalen denna vecka! Whoot!

Snart bär det iväg!

Nu sitter jag i Lomma, hemma hos Tetrasyrran. I morgon bitti far vi mot Prag!

Idag tog vi en tur till Smygehuk. Där fick vi se vackra vyer från Sveriges sydligaste udde, och fick äta sjukt god stekt sill till lunch.

Här är ett träd precis vid vattnet som uppenbarligen fått utstå havsvindar under lång tid!
Här är taket på kafet bredvid serveringen där vi smällde i oss den underbara stekta sillen. Jag tyckte skylten var så härligt funkis och det var vackra färger i takets tegel i solljuset. Det finns lite fler bilder i mitt galleri om ni vill se!

Nu tar vi det lugnt resten av kvällen. Vi ska upp redan klockan fem i morgon för att hinna ta buss över till Köpenhamn, då flyget går från Kastrup. Men det finns internet på hostellet vi ska bo på, så det kommer uppdateringar under resan (och förhoppningsvis lite bilder!)

Stjärnskott

Det har börjat bli den perfekta säsongen för amatörstjärnskådning insåg jag ikväll. Det är svalt men tolererbart så om kvällarna. Det börjar bli lite mörkare, så stjärnorna syns bättre. Och just nu är vädret schysst, så det är alldeles klart och stjärnorna breder ut sig på himlavalvet för allmän beskådan.

Ikväll såg jag, med bara ögon, en planet, flera stjärnbilder jag känner igen, ett gäng stjärnfall och hela TVÅ äkta ufo:n. Och då menar jag inte att jag sett ett par flygande tefat puttra sig över himlen. Jag menar i ordets rätta benämning: Unidentified Flying Objects. Alltså föremål som smyger runt däruppe som jag helt enkelt inte vet vad det är. Men som däremot distraherade mig från att gå och vara rädd för att grävlingar...

Jag kan ju inte så mycket om himlakroppar egentligen. Jag menar, jag vet vilken ordning planeterna ligger i (tack, lågstadiet), jag känner till ett flertal stjärnbilder...men om någon frågade mej skillnaden mellan en meteorit och en komet så skulle jag se ut som ett frågetecken.

Är det ens någon skillnad, förresten? Kan det vara som tyfoner och cykloner som jag häromkvällen fick reda på var samma sak, men hette olika beroende på vilket hav de uppträdde i...?

Men, i alla fall, stjärnfall vet jag hur de ser ut, och jag ser även att dessa ufo:n är definitivt inga flygplan heller (så föreslå det inte ens!). Istället för ufo kanske jag skulle kalla dem för flygstjärnor? Eller kanske inte, för det låter som om de flyger snabbt, kanske flytande stjärnor? Det får de heta så länge.

Det är inte första gången jag ser flytande stjärnor. Den första var för många år sedan, en vinterkväll då jag och Kissekatten satt och kollade på stjärnor. Men det har varit ett tag sedan jag sist såg en, och detta är första gången jag lyckades följa en över precis hela himlen. En stor och skarp rackare flöt långsamt i en helt rak och jämn bana.

Jaha, men vart vill jag komma med allt det här då? Bra fråga. Det är egentligen lite för sent för att jag ska kunna sätta ihop vettiga och grammatiskt korrekta meningar.

Men jag tror nog att det finns något därute. Kanske inte fula gröna aliens med svarta plastiga ögon direkt. Men något. Det är ganska orimligt och naivt att tro att vi ska vara de enda levande varelser i hela universum. Det kanske bara är encelliga organismer, eller en myrsloksliknande ras som lever på planetgaser. Eller kanske något mer mänskligt. Vad vet jag. Men universum är ju oändligt. Och det är dessutom lite läskigt att tänka att vi, en betydelselös liten fettfläck i galaxen, om man ser det proportionerligt, skulle vara det enda livstecknet som fanns.

Jag undrar vad de tycker om oss, om de har förmågan att tycka. Det kanske jag inte vill veta heller... De kanske bara ligger i lä och cruisar förbi i sina flytande stjärnor och väntar på att vi ska förgöra oss själva så de kan flytta in på jorden...

Kanske är det dags att börja fundera på ett litet teleskop?

Nörderier: Informationsdesignhumor!

Häromdagen kom jag plötsligt på att jag kunde använda Bluetooth för att föra över lite musik från datorn till mobilen för att användas som ringsignaler, när min WAP-tjänst failade när jag skulle ladda hem dom. Och sedan kom jag på att jag förstås då kunde använda samma metod för att rensa mobilen på foton! Och efter det insåg jag att jag hade ett blogginlägg som bara väntade på att få skrivas. Varför det? Jo, jag har samlat på mig några roliga skyltar i mobilens galleri! Som informationsdesigner kanske jag är lite känsligare för knas i informationsskyltar, och rätt som det är dyker det upp svårtydda eller helt enkelt väldigt roliga skyltar. Så här kommer några roliga bidrag från mobilen:

Den här hänger i flera exemplar på Stockholms Centralstation. Den är både svårtydd och ful tycker jag. Varning? För enorma, fult tecknade gula händer som kommer ner från skyn och petar på dig?

Det här kryptiska piktogrammet sitter på sidan av en turistbuss, på en liten lucka som kanske är 100x50 cm. Betyder det att det ligger en liten liten man och softar därinne? Och vad är han till för? Varför förvaras han i sådana omänskliga förhållanden som en liten lucka i en buss?

Denna är i sig inte svårtydd eller något, det är ganska uppenbart i bilden varför man inte ska gå nära nätet till Maraboustorkarnas inhägnad på Parken Zoo, där skylten finns. Den är bara så fruktansvärt rolig. Däremot kan man ju undra om förbudet bara gäller gröna spöken med långa näsor. Eller om storkarna går runt med stjärngossestrutar i fejjan. Och storkarna är absolut inte sådär skabbiga och fula i verkligheten! Eller är det bara är risk för att ens panna angrips av storknäbben? Ljudeffekten *POCK!* gör sig påmind i mina öron varje gång jag ser den här bilden...

Den är lappen sitter på rälsen för metallridån som man stänger Hemköp i Gallerian med om nätterna. Jag vet inte om alla anser att den här är lika rolig som jag tycker, men det första jag tänkte när jag såg den var: PEKA ABSOLUT INTE MOT RÄLSEN! och inte "rör ej". Den kan även tolkas som "Dra ej fingret längs rälsen för att se om den dammats ordentligt".

Det var min lilla samling av skyltar hittills! Det kommer säkert fler vartefter, sådana här juveler springer man på rätt som det är...

Saknat mej?

Ja hörni, det är väl på tiden att jag tar och uppdaterar min lilla blogg. Min frånvaro har inte berott på att jag inte haft något att skriva om, snarare att jag har haft en massa annat för mig.

Midsommar spenderades i Falun med den eminenta Lemuren. Jag var där i två hela veckor, och efter midsommardagen kom det strålande sommarvädret (som jag förövrigt saknar stenhårt just nu då jag sitter på landet hos pärona i ett ihållande spöregn...) Vi hade i alla fall jättekul, som vanligt när vi slår ihop våra kloka knäppa huvuden.

Och sedan åkte jag som sagt ut till Bästermo till mina föräldrar. Och jag hann inte vara här längre än en kvart innan jag blev getingstucken under en tå...typiskt. Mina föräldrar har undgått sådana fadäser totalt, men jag drabbas förstås det första jag gör när jag kommer hem. Så typiskt. Och det var dessutom i 'grötfoten' (ni som vet vad det är vet förstås vad jag menar. För er andra så får den berättelsen komma en annan dag...)

Jag och mamma och mina mostrar (mina extramammor...) åkte till Arboga någon dag efter att jag anlänt. Och vi hann knappt komma in på Överskottsbolaget innan jag attackerades och överrumplades totalt av min kära vän Kissekatten! Jag visste inte alls att hon var hemma i Västermo nu och ännu mindre att hon skulle till Arboga just idag. Glädje uppstod! Jag hade ju inte sett henne sedan SPX och vi hann ju knappt prata ordentligt då. Så det var riktigt kul att få veta att hon kommer att vara här på landet under samma tid som jag ska vara hundvakt (i två veckor from torsdag, då föräldrarna far till USA för att hälsa på bror min).

Och det går lite framåt med min serie. Nya karaktärer har skapats, och fröet till huvudkonflikten är sådd, så snart vet jag vad det hela går ut på också. Den har till och med fått ett namn, Beyond Myth. Det finns en hel del detaljer att släta ut, men jag planerar att göra en session med cardsorting när jag införskaffat ett gäng såna där gula klisterlappar. Cardsorting? tänker ni säkert med ett milt beundrat ansiktsuttryck. Det är okej, jag tar inte illa upp. Jag är van vid att folk inte har en aning om vad jag pratar om. Cardsorting kan man väl säga är en kreativitetsövning. Man skriver ner ideer på klisterlappar, som man sedan samlar på en vägg och sorterar, i mitt fall då till någon typ av grund till en handling i serien. Det ska bli jättekul!

Men det är i alla fall det stora som hänt under den här månaden då jag inte skrivit här. Nu ska jag lägga upp det här och sen skriva ett till inlägg (ja ni får en bonus eftersom jag varit borta så länge).

Bombnedslaget Borghild

Jag tyckte Gert såg så ensam ut, och beslutade att han borde få sig en fru. Så en dag tog jag hem den här lilla puman ni ser i bilden ovan, Borghild. Hon är lite snärtigare än Gert, och har en liten mer aktiv livsstil. De kompletterar varandra helt utmärkt med andra ord. Tyvärr är mina vanligaste inkräktare fruktflugorna lite för små för att slukas av Borghild, hon ger sig på större byten. Gert och Borghild lever tillsammans med en kruka mynta i köksfönstret, och verkar trivas.

Nej, jag har inte döpt myntan. Det känns lite väl makabert att ge ett namn till något ska ätas.

Och i andra nyheter har jag och Tetrasyrran bokat vår Pragresa! Den 9e augusti bär det iväg! Vi ska bo på Hostel Elf som verkar helmysigt! Kolla in bilderna och den lilla filmen på deras hemsida. Fördelen med att boka tidigt är att biljetter är billiga...nackdelen är att det är så långt dit! Jag vill för all del inte att sommaren ska svischa förbi, men ÅÅÅÅH vad jag vill till Prag, världens vackraste stad!

Tillägg i Figursamlingen

Hej hörni! Jag är inte död eller nåt sånt. Bara lat. Eller upptagen. Hursomhelst så har jag inte hunnit uppdatera bloggen på snart en månad. Men nu är det dags.

Nyligen tog jag och Lemuren en tur till Hufvudstaden, och då gjorde vi självklart ett besök på Moderna Museets giftshop på jakt efter Dunnys. Jag hade förhoppningar om att hitta en Serie 5. Men vi blev lite förvånade över att dom inte hade några Dunnys alls! Däremot hade de ett gäng andra KidRobotprylar, bland annat en serie som heter Evil Skaters. Vi kunde inte motstå dem med deras fina boxar i blåmetallic och den urbana graffitikänslan över dom. Den som var på display i butiken såg jättefin ut, och hade en schysst matt finish på vinylen. Så vi slog till!

Jag fick den här rackaren:
(Bilden är framGooglad då jag inte orkar mixtra med kamera just nu)
Han heter Booter och finns i 2/20 lådor. Visst är han läcker! En ondskefull skär gris med guldklor och tänder!!

Nu håller jag och min Tetrasyster på att planera en resa till Prag senare i sommar, så jag ska sluta skriva så jag kan koncentrera mej på val av vandrarhem och biljettpriser och grejer... Men det kommer fler inlägg snart...!

Nörderier: Figursamling

Ni vet väl att jag är nörd? Det borde ha framgått av mina intressen inom serier och mina tidigare inlägg som behandlat detta ämne. Men det finns ju många sätt att nörda sig på. Ett av de andra sätt jag också brukar gotta mig i är att samla på vinyl- eller plastfigurer. Och jag menar inte leksaker då, utan figurer som designats av olika konstnärer och är små samlarobjekt. Man köper dem oftast i såkallade 'blind boxes' där man inte vet vilken figur man fått, och varje design brukar finnas i en specifik upplaga. Jag tänkte dela med mig av min lilla samling här. Klicka på bilderna för att se dom lite större, det kan behövas!

Min allra första vinylfigur införskaffades på Moderna Museet i vår huvudstad en gång när jag och Lemuren tog oss en tur dit. Sedan dess har vi båda blivit inbitna samlare och tar alltid en vända på Modernas eminenta butik när vi är i Stockholm. De har nämligen ett par olika varianter av vinylsamlingar.

Här är han som kom först i min samling, Crossing Guard från figurserien Scary Girl, som tillverkas av Kid Robot (en av dom större företagen i branschen). Två av tjugo figurer som tillverkas i den serien är just den här modellen. Den där lilla tentakelfiguren följer med alla i samlingen, i olika former. Den som Lemuren fick med sin den gången var lite ljusare rosa och saknade ögon.


Sedan har vi Dunnys. Dessa tillverkas också av Kid Robot, och är nog mina favoriter att samla på. Dessa kommer ut i serier. Hittills har jag modeller från Me! I'm French serien, Series 5 och Ye Olde English serien. English serien är min favorit, alla modeller i den är riktigt snygga (man kan se alla på förpackningen, där det även står hur vanliga de är).

Min första Dunny kommer från franska serien, och är designad av Der, och finns i 2/25 förpackningar. Jag tycker han är så härligt fulsnygg. Och lite charmigt med hans vinflaska och baguett. Till den här serien fick man ett litet klistermärke som kan sättas på glatta ytor och fastnar permanent. Jag har den på en kaffemugg.


Sedan har vi min Series 5 Dunny, av JK5. Jag tycker den är helt underbar! Även den är 2/25 chans att få.


Och så mina favoriter då, från Ye Olde English Dunny serien. Först upp, den här karamellen från Hi Calorie. Man vet inte hur pass vanlig hon är, för det står bara ?/?? vid hennes bild på förpackningen. Men söt är hon!


Här är mod-Dunnyn. Han har formgetts av Frames, och finns i 2/25 askar. Han är också härligt fulsnygg, och passar grymt bra med min fransman.


Den här tycker jag är helläcker, en Green Man Dunny skapad av Doktor A. Om man tittar under hans fötter och på toppen av öronen så ser man ringar som på i en trädstam.


Och så min absoluta favorit, och anledningen till hela detta inlägg. Jag blev vrålkär i den här Dunnyn när jag såg ett foto från kollektionen för första gången. Jag är jättesvag för saker som är genomskinliga, och tyckte att hela iden var fullkomligt genomcharmig. Men tror ni att jag fick honom i en ask någon gång då? Nej! Och han är till och med vanligare än de andra jag har från samma serie, nämligen finns han i 3/25 blind boxes. Men, mina kära läsare, jag ska tala om för er vad bra det är att det finns sajter som Ebay. Lite fuskigt, men jag hittade någon som sålde en dublett av den här härliga regniga Dunnyn, skapad av Triclops, och för lite mindre än vad den kostar i butiker i Sverige. Så jag slog till, och idag damp han ner i min brevlåda. Vilket passar rätt bra, för det har regnat hela dagen. Kolla vad läcker han är med sin lilla hatt och paraplyt!


Och så får ni se allihopa bakifrån också (jag kan rekommendera att ni klickar för att se den här i full storlek...):


Här är två små Cactus Pups, från Tokidoki. Jag har egentligen tre sådana, men två av dom är den bruna lilla valpen. Dom är verkligen jättesmå, inte mer än 2.5 cm höga!


En annan samling av figurer jag har är från japanska Pinky Street. Jag har bara två stycken, för jag tycker det är dom finaste i hela kollektionen. De andra Pinky dockorna är antingen från animer eller manga som jag inte känner till eller också har de bara roliga modekläder. Men dessa är ju så speciella i deras söta små kimonos och traditionella festivaldetaljer som den lilla grisformade rökelselampan, den grillade bläckfisken på en pinne och de söta djurmaskerna. Dessa två är dessutom såkallade 'repaints' av en tidigare modell, dvs, någon har designat om deras färger. Jag kommer inte ihåg hur originalen såg ut, men jag vet att jag tycker att dom här två är mycket finare. Se så ursöta dom är (titta i full storlek för att uppleva sötheten bäst) !

Däremot finns det två som är ett samarbete med Sanrio (ni vet, företaget bakom Hello Kitty!), en med tema My Melody (en rosa kanin) och en med Kuromi (en liten häxa som väl också ska föreställa något djur...) Dom är jag liiiite sugna på ändå, inbiten Sanrioälskare och Japanofil som jag är...

Och till sist tänkte jag bara visa min lilla fladdermus som jag döpt till Frederick (tyvärr inte efter dej, kära bror!). Han kommer från leksaksserien Littlest Petshop. Jag hade jättemånga sådana figurer när jag var liten, och dom såg helt annorlunda ut då. Men just den här lilla fladdermusen tycker jag är så underbar, och så är han flossad dessutom! Han går att ställa upp, men sitter säkrast uppochner i sitt lilla träd.

Han har även ett litet rosa ögonskydd som man kan ta på honom när han ska sova. Gonatt Frederick!

Alla dom här figurerna står i min bokhylla. Egentligen skulle jag vilja ha dem på en egen vägghylla (mest eftersom jag även samlar på böcker, som skulle behöva den hyllan istället för att ligga staplade på golvet framför möbeln...hm jag kanske ska blogga om mina älskade böcker någon gång också...?)

Nu ska jag värma lite mat och sitta och fnissa förnöjt över att jag och Lemuren är nästan klara med examensarbetet! Bara lite pet på själva produktionen och lite lite lite skrivande på rapporten kvar. Och så presentationen förstås, men det går nog som en dans, ska ni se!

Tillökning i familjen

Hej allesammans! Jag ville bara upplysa er om att min lilla familj har utökats med en medlem, nämligen den eminenta flugätande Gert! Eller Sarracenia, som han kallas på latin.

Gert kom till vår familj idag, efter ett besök på Plantagen vid Tuna Park med min vän Snäckan. Så nu sitter han snällt i köksfönstret och vaktar för eventuella inkräktare. Det börjar ju gå mot sommartider nu, och då är det ju säsong för alla studenters ofrivilliga inneboende fruktflugan. Dessutom har jag köksfönstret i stort sett alltid öppen den varmare delen av året, så det kommer lätt in små fän.

Själv sitter jag och väntar på att det ska börja åska. Jag Skypade med mamma nyss, och därute på landet (ynka tre mil bort) haglade det som tusan och åskan gick för fullt. Hoppas hoppas! Jag älskar verkligen när det åskar. Då känner jag mig som ett med allt och fylld av energi. Jag är inte religiös, men ett riktigt åskväder är väl det närmaste en gudomlig upplevelse jag kommer! Nu har det mörknat på rejält och regnar en skur, så det kan hända att jag får tacka Tor ikväll!

Förövrigt har det varit värsta turdagen idag. Saker har bara löst sig en efter en; exjobbsrapporten som jag har känt mig mer stressad över än själva arbetet börjar gå som en dans, ett stort problem med programmeringen i vår produktion löstes med lite hjälp från handledaren, och jag fick klartecken för godkänt i praktikkursen efter ett snabbt möte med en lärare. Dessutom fick vi i klassen inbjudan till grillfest i Kvicksund av samma lärare, jättekul! Och efter det att Gert införskaffades så hittade jag även ett litet block som jag kan ha i väskan och skissa i (mitt gamla är slut, och det verkar inte ha funnits några lämpliga i hela Älsklingstuna!) och även en ny behå som är jätterosa och perfekt i storlek (ursäktar för denna överflödiga information, men den är verkligen jättefin. Och nej, ni får inga bilder på den...)

Igår var inte helt illa heller, det var en väldigt produktiv dag! Under förmiddagen och lite efter lunch fixade jag en massa roliga programmeringsgrejer till exjobbet, och under eftermiddagen och kvällen färdigställde jag hela tre karaktärsdesigner till min nya serie. Och färglade dem! Bara för att skryta lite får ni se dem här (klicka på bilden om ni vill se den större. För det vill ni väl, hoppas jag!):
Den rosa lolitakaramellen till vänster heter Deena, i mitten ser ni huvudpersonen Kailen, och till höger står hans bästa vän Brock. Jag funderar på att göra en rolig liten interaktiv grej med dem i Flash istället för en vanlig statisk karaktärsprofil.

Nu ska jag slafsa i mig ett helt perfekt lagom moget päron, så jag kan inte skriva mer... *slurp*

Jag lever!

Jag hade ju tänkt skriva om upplevelserna på SPX direkt efter helgen, men jag orkade helt enkelt inte. Dagen innan vi skulle åka på mässan började jag kraxa ganska illa, och förkylningen var ett faktum dagen efter. Jag hade dessutom något som verkade vara ett migränanfall dagarna innan, något som jag aldrig upplevt förut (och hoppas få slippa i fortsättningen, det var helt otroligt jobbigt!) Så under hela SPX stod jag bakom vårt bord och kraxade fram priser och svar på frågor om våra bilder och varför vi inte hade några serier till salu. Allt med en röst som förde minnena tillbaka till mellanstadieklassens målbrottspojkar... Jag är nästan frisk nu, men jag har varit hostig och hes hela veckan.

Men hursomhelst var det en lyckad mässa, och en jätterolig helg! Vi sålde ungefär hälften av vad vi hade med oss, vilket är ganska bra. Jag gick inte direkt med vinst, med tanke på hotell och resa och allt det där. Men man (i alla fall inte jag) är inte där för att tjäna storkovan, snarare för att sprida sina verk och skapa sig ett namn och ett nätverk bland likasinnade knäppgökar kreativa själar.

Jag fick även en rejäl kick med inspiration! Många inbitna SPXare frågade förtvivlat varför varken jag eller Lemuren inte sålde några fansin (fansin är hemgjorda serieböcker, för er som inte är med i nördsvängarna...). Svaret var ganska enkelt, vi har haft en väldigt hektisk vår, med praktik och planering inför examensarbete, samt en massa restuppgifter som fick redas ut innan vi fick behörighet till exjobbet, och sedan nu när vi har påbörjat det projektet. Så det fanns helt enkelt inte tid att lägga ner på ett fansin, inte i den usträckningen jag hade velat för att få till något riktigt najs. Men nu har jag då bestämt att det blir två till nästa år. Ett i miniformat som ska vara en kort historia (som jag kom på för två somrar sen tror jag, men aldrig kom till skott med) och en som skulle kunna bli en längre serie som jag gått och funderat på sedan tidigare i år.

Den ena serien har jag redan påbörjat lite research och skisser inför. Jag har inte bestämt jättemycket, förutom att det ska vara en historia om några typer av magiska raser (typ änglar och demoner, fast min egen variant) och det ska finnas en Anne Rice-känsla i storyn (sans vampyrer, då...det känns så överanvänt nu när Twilightserien och dess fåniga glittrande nosferatukopior fått så mycket publicitet). Men lite dekadens och våld och sådär. Och så ska det vara en shonen-ai (åter för er som inte är med i nördsvängen, shonen-ai är en genre av manga, och ordet betyder boys' love, vilket ger er en hint till vad det handlar om. Jag är förstås inte mangatecknare på någon nivå, men jag gillar att det finns ett namn på just den genren utan att kalla det homoerotiskt. Jag har inte tänkt att det ska vara en erotisk serie. Inte hela tiden i alla fall... *wink* ). Men fansinet lär bestå av någon typ av prolog och/eller ett litet fristående kapitel. Jag har ganska många ideer, men även gott om tid att sortera allt inför nästa SPX!

Det kanske kommer lite bilder från mässan sen, jag ids inte börja redigera dem just nu.

Small Press Expo 2009

Den 24e smäller det! Då sticker jag och Lemuren upp till vår huvudstad och deltar i Sveriges största mesta och bästa seriemässa, Small Press Expo (SPX). I fredags och lördags satt vi och klippte, klistrade, laminerade bokmärken, svor och pressade pins. Här ser ni skörden:
Till vänster ser ni mina bokmärken, i mitten alla våra pins (det ska bli 60 st men det saknas fem eftersom jag fortfarande försöker komma på ett sista motiv) och till höger Lemurens bokmärken. Bokmärkena är hur läckra som helst, på baksidan har de ett snyggt randigt papper med silverdetaljer, och lamineringen får alla färger att se extra mumsiga ut.

Sedan kommer det en massa andra bilder som vi kommer att sälja vid bordet, men de skriver vi ut och monterar på snyggt papper under veckan. Jag har även gjort två tshirtar som jag kommer att ha på mig (nej inte samtidigt, en för varje marknadsdag förstås), men de får jag lägga upp en annan dag.

Här nedan ser ni de motiv på pins som jag gjort:
Pinen längst ner i mitten avbildar Garfo, han är som en maskot för mej och Lemuren, och är en golem som är med i vår serie True Will.
Och här ser ni Garfo i sin stora plyschvariant (han är ca 55 cm hög!) som jag sydde ihop till förra årets SPX. Han ska resa med oss till Stockholm i helgen i år igen, och sitta med oss vid vårt bord på marknaden. Förra året var han en riktig magnet, alla ville krama på honom (vilket de givetvis fick!).

Så är ni i Stockholm nästa helg och i närheten av Kulturhuset, så kom upp till SPX och krama på Garfo ni med!

Nya Brillor!

Dom är så sjukt snygga. Jag är jättenöjd! Se själva...
Mumsigt!

Öppet brev till Fazer...

...och Pågen och Skogaholm och alla ställen som producerar mjukt bröd:

Hörni, om ni ska göra färdigdelade frallor och liknande bröd, som den Rostis jag nu håller i handen, så tänker jag göra ett förslag.

Dela det helt, så att det i all benämning blir FÄRDIGDELAT. Lämna inte den där lilla remsan mitt i frallan oskuren. BRÖDET GÅR AV NÄR MAN FÖRSÖKER FÅ ISÄR BITARNA. Ska jag behöva skära dom själv ändå så kan ni väl lika gärna strunta i att halvhjärtat dela dom på bageriet.

Ja, det här är förstås ett i-landsproblem, det är jag medveten om. Det är väl bara att ta fram en kniv och skära av den där remsan, tänk på att dom svältande barnen i Afrika inte får något bröd alls! Men nu råkar Sverige vara ett i-land så jag får gnälla om dåliga färdigskurna bröd hur mycket jag vill! Dessutom har jag mensvärk. Need I say more?

Nu ska jag äta min söndertrasade smörgås. Det kommer flera inlägg under dagen idag, jag har lite matorelaterade nyheter.

Skärfisen och Långlaten...

...och jag lär bli både Påskaloska och Annandagstossa med. Vad kan jag säga, jag gillar att mysa om morgonen. Det är då som lakanen och kudden känns som skönast, av någon anledning.

Idag tänker jag bara önska er Glad Påsk med en liten bild som jag knåpade ihop igår:
Jag är hemma nu hos föräldrarna och har återigen lite mys med Kingen. Och så har jag tagit en massa vårbilder. Men jag tänker inte lägga upp dem här, det tar sådan tid eftersom de är så stora. Ni kan se dem i mitt galleri här.

Och så ville jag bara visa hur fina mina ögon var målade idag. Jag har nämligen en söt tshirt med en enhörning på, och den har en metallic regnbågsman. Så jag tänkte att eftersom jag har 120 färger till mitt förfogande borde jag kunna få ihop något som passade till den. Inte mindre än 6 nyanser gick åt till denna skapelse:
I inre ögonvrån har jag en citrongul, sedan en gräsgrön, en klarblå och sedan två nyanser av lila som avslut. Jag har använt en metallicvanilj som highlighter och för att mjuka upp kanten på mina små regnbågar. Det kändes riktigt vårfint och fräscht! Och hela ansiktet:
Ha en glad Påsk alla ni. Ät er nu inte sjuka på varken godis eller ägg. Äggfjärt luktar ju riktigt illa dessutom...

Myshelg

Den här helgen spenderades ute på landet, i mina föräldrars boning ute i skogen. Jag och Lemuren var barnvakt åt världens vackraste och snällaste hund, King.Visst är han tjusig?

Här är vi tillsammans, på altanen i sen eftermiddagssol:Vädret var fantastiskt hela helgen! Lördag eftermiddag var lite halvmulen, men det blev aldrig kallt eller så. Vi såg tussilago och hörde tranor halva natten. Nätterna var så månklara att vi knappt hade behövt ficklampa när vi tog King på sista promenaden innan läggdags. Men vi tog den ändå, för Lemuren tyckte att det var roligt att plötsligt lysa den i ansiktet på mej när vi gick.

Tråkigt hade vi inte en sekund. Vi tog roliga foton på oss själva ute i naturen, med lite galna sminkningar (eller vad sägs om blå glittriga läppar?) och med våra instrument, gitarren och basen. Vi spelade lite på dom också, men inte utomhus. Vi lyckades komponera ganska mycket av en låt (som Lemuren hade gjort grunden till) och satt ganska mycket vid pianot och plinkade. Lyckligtvis började inte King yla när vi sjöng, det hade varit ganska tragiskt. Det räcker med att Kajsa ibland kurr-morrar åt mej när jag sjunger hemma. Hon gjorde samma ljud åt vårfåglarna som kvittrade förra året. Jag tror det är något fel på henne... Vi gjorde även en stop-motion film! Den är jätterolig, men inte riktigt klar. Men när vi lyckats polera den färdigt så får ni se den. Sjukt kul!

Och så tänkte jag dela med mig av en fin sminkning som jag hade på stan häromdagen (på riktigt den här gången, jag lovar):
Tyvärr ser den gröna lite väl grönt ut. I verkligheten är den väldigt turkos, och den gulare är mer åt limehållet. Jag använde mig av två färger från min nya palett, som helt opassande kommer från märket Manly, och som beställdes via eBay. 120 färger! Och ett set med ett antal borstar fick man till. Inte dåligt! Det är jättemånga helt galna vackra färger, som neonorange, en supermetallic bronze, samt döläckra röda och cerisa nyanser. Jag kombinerar gärna färger lite oväntat, som just den här limeturkosa looken. Vi får se vad det blir för roliga målningar i framtiden!

Nu ska jag spela lite på min näsflöjt.

Såhär gick jag på stan idag...

Jag ser lite ondskefull ut, som vanligt för ovanlighetens skull. Folk gick undan för mig på trottoaren. En tant gjorde till och med korstecknet och kutade över till andra sidan gatan släpandes med sin rullator, och hann knappt undan för bussen som kom med full karriär runt hörnet.



April, april!

Jag skojar förstås. Mamma, torka nu upp kaffet du just spottade över hela datorskärmen och lugna dig. Jag skulle aldrig sätta min fot utanför lägenhetsdörren med den här mejken. Inte ensam i alla fall. Om det inte var Halloween då, givetvis. Särskilt eftersom i princip alla mina grannar är gamlingar. Och jag vill inte vara ansvarig för några hjärtinfarkter i huset om jag kan hjälpa det...

Nej, jag hade bara lite kul med mina ansiktsfärger som jag hittade i källarförrådet när jag plockade ner lite (skratta inte) Julpynt som legat kvar i en låda i hallen i flera veckor. Jag var livrädd att någon skulle plinga på medan jag höll på med mitt lilla konstverk. Det hade inte gått att låtsas att ingen var hemma heller, för jag hade förstås musik på högsta volym, och det hörs rätt ut i trapphuset.

Fast jag måste säga att jag gillar effekten på läpparna. Jag målade rött innerst och svart ytterst, och blandade lite så att det blev en liten övertoning där. Det skulle jag däremot kunna tänka mig att ha som fokus i en festmejk någon gång. Och kanske inte just med svart, men med en mörk vinröd och röd eller kanske cerise och rosa.

Jag fick stå vid fönstret och ta bilderna, för dagsljuset började avta just då, och min starka läslampa pajade förstås när jag skulle tända den. Så nu är min lägenhet återigen rätt dunkel efterom att i och med detta försvann halva ljusförsörjningen i min lägenhet...

Men här får ni en till bild som blev bra.