Våffeldagen. Underbart. Jag älskar våfflor. Hade planerat en riktig mysig omgång med frasiga våfflor garnerade med makrill i tomatsås och creme fraiche. Smarrens, va?
Satans våfflor.
Om det bara hade kunnat gå som folk när jag ska laga mat, någon gång i mitt liv. Men nej, jag lyckas alltid göra något galet. Jag ska berätta om Kossan och
Först slår jag upp min fina kokbok till sidan om våfflor. Där finns 'smörgåsvåfflor' och 'frasvåfflor'. Det jag fått för mig att jag vill göra är frasvåfflor, men dessa ska innehålla vispad grädde enligt min bok, och det verkar inte stämma. Så jag tar smörgåsvåfflor. Knäcker ägg i bunke. Häller ner en deciliter socker (och börjar här undra om det stämmer, för jag tycker inte det borde vara socker i den) och läser vidare i receptet...en halv liter mjölk... EN HALV LITER? Och 100 gram smör?! Det kan ju INTE stämma. Kastar ägg och halvsmält socker. Sköljer bunke. Konsulterar pålitlige Herr Internet. Hittar nytt recept på ICAs webbsida efter en snabb Googling. Hurra.
Blandar:
.5 dl margarin
2 dl mjölk
1 dl vetemjöl
1 ägg
.5 msk bakpulver
1 dl iskallt vatten
Allt efter receptet. Fast jag har halverat, för jag ville bara ha 2 portioner, och ICAs recept var för 4. Men vad blaskig smeten ser ut. Kan det stämma? Jooo klart det gör...ICA kan väl sitt. Råkar scrolla ner på sidan och ser folks kommentarer om recepetet...
Satans våfflor.
Vad skriver dom där då? Jo, bland annat:"Byt plats med vetemjöl och mjölk och minska på bakpulvret."
och
"Det ska inte vara msk bakpulver utan TSK! I övrigt är det rätt recept."
och helt enkelt:
"RECEPT FEL"
Nu kom de där vackra orden jag nämnde tidigare. Jaha, så var det med ICAs påstådda expertis när det gäller basrecept som våfflor. Jag vispar ner lite mer mjöl, och då börjar smeten i alla fall se vettig ut. Jag vägrade att kasta en sats till! Nu börjar jag bli hungrig.
Men det är inte över än.
Jag tänker att jag borde smöjra järnet först och göra en, vad jag kallar, fulvåffla, som inte ska ätas, eftersom jag inte har använt järnet på ett bra tag. Häller ner lite smör i våffeljärnet. Tänker INTE efter före. Tar fram brödpenslarn och tycker det är en bra ide att smeta ut smöret lite med den. Det är INTE en bra ide. Penseln smälter. Det är små smälta plastpluppar i hela järnet.
Mer vackra ord.
Sliter kontakten ur vägguttaget och petar bort alla små plastpluppar med en tandpetare. Sätter i kontakten igen och får äntligen ner smeten i våffeljärnet utan problem.
Och så fantastiskt goda de satans våfflorna blev, till slut! Den som väntar på något gott, som man säger...
Men det blir nog allt pulversmet nästa gång.
Förresten så skyller jag hela det här äventyret på att jag verkar ha haft ett olovligt raveparty i mitt huvud sedan i fredags...det är bara dunkadunkadunka hela tiden tycker jag. Dom verkar ha gjort ett kortare uppehåll däruppe under måndagen (de kanske kom ner från Ecstacyruset eller gick för att inhandla nya neonstavar, vad vet jag) men sedan satte det igång igen. Dunkadunkadunka. Det är antagligen på grund av att jag börjat gnissla tänder igen, och är onödigt stressad över examensarbetet som jag och Lemuren påbörjade i måndags. Så ni kan tänka er att jag inte riktigt är i stånd att tänka som folk just nu...helst vill jag bara lägga mig i soffan och spela lite Spore tills jag somnar. Vi får se vad det blir när jag ätit färdigt mina makrillsvåfflor!
Stakars dig,men både pappa o jag har skrattat åt din blogg, och håller med dig om att det bör bli pulver våfflor nästa gång. Relaxa lite så kanske ravepartyt ger sig.
SvaraRadera