Serier på Bibblan!

Häromdagen var jag på Eskilstuna Stadsbibliotek. Det var min mening att låna hem några av de första volymerna av mangan Fullmetal Alchemist. Jag älskar den som anime, och bestämde mej att ge mej på att läsa den. Jag har haft svårt för att just läsa manga för bildspråket och så. Och kanske lite för att det inte tas in några bra nya manga i Sverige (som jag har nämnt förut här). Men de jag ville ha var utlånade. Men jag fortsatte att rota i seriehyllan, som utökats rejält sedan jag sist var där och snokade. Jag hittade tre böcker att ta hem.

En seietolkning av Bram Stokers Dracula, samt två volymer av den franska serien Zorn & Dirna (som även finns att köpa på Pressbyrån såg jag).

Dessa tänkte jag recensera här på bloggen! Först ska ni få se lite bilder av båda serierna.

Dracula.

Fruktansvärt dålig bild, jag vet. Uppdaterar med en bätte nån gång. Kanske. :P

Den här versionen av Dracula har tolkats och skrivits av Michael Mucci. Tecknaren heter Ben Caldwell, och Bill Halliar står för färgerna, översatt av Katarina Nordh. Den kom ut i USA 2008, och ett år senare kom den svenska utgåvan. Från Berättarförlaget.

Första intrycket? Snyggt! Jag diggar den här lite Disney-möter-Hellboy stilen (se filmen Atlantis om ni vill ha fler exempel på detta. Najs ju). Det var just därför jag lånade den. Och för att jag gillar vampyrer (som inte glittrar, tack Stephanie Meyer). OCH för att jag gillar när klassisk litteratur görs till serier (har själv lekt med tanken om att göra min favoritroman Den Stora Gatsby till serie). I samma serie fanns även en version av Tom Sawyer.



Just nu vet jag inte om det är en avslutad bok, eller om det finns fler. Jag har en känsla av att Bram Stokers vampyrsaga är ganksa förkortad om det bara är den här boken. Det står däremot Nr.1 på framsidan, så det är inte säkert. Jag uttalar mej om det när jag läst den.

Fler intryck? Jag gillar inte typsnittet som använts. Lite för svårläst och klumpigt. Och passar framförallt inte med tidsåldern i serien. Berättarrösten är som en dagbok eller brev, vad jag förstår, och då kan jag tycka att det varit lämpligare att ha ett lite mer snirkligt handstils-font. Hade det varit handtextat så hade jag kanske förlåtit dom, men jag ser att det är ett typsnitt (om man observerar att bokstäverna är ändå ganska uniforma). Vet ej om det är samma typsnitt som i originalet. Dessutom är både berättarrutorna och pratbubblorna vita och saknar konturer. Jag tycker man åtminstone kan lägga en ljus gulbeige nyans i berättarrutor, särskilt när det är många sådana som kan blandas ihop med dialogen.

Men annars är det snygg layout, enkla men tydliga karaktärsdesigner och bakgrunder. Behändigt litet A5-format. Gillar't!



Zorn & Dirna:


Omslagen på de första två volymerna, Valsverken samt Kronprinsen och Räven

Jag sa att serien var fransk, men det vet jag inte säkert. Allt tyder på det, däremot. Serien skrevs av Jean-David Morvan, tecknades av Bruno Bessadi och Vincent Trannoy. Färgläggning av Color Twins. Svenska upplagan kom 2009, originalet kan vara från 2001, men det vet jag inte säkert. Utgivet av Albumförlaget.

Sagan utspelar sej i en medeltids/vikinga-aktig värld. Döden har besegrats, vilket innebär att både människor och djur aldrig upphör att leva. Men barnen Zorn och Dirna har en begåvning som gör att de kan döda med en enkel beröring! Sen vet jag inte mer förrän jag har läst.



Intrycken: Formatet är typiskt de fransk/europeiska BD-serierna. Lite större än A4 (tänk Spirou eller Tintin). Färgläggningen är jättesnygg, och bakgrunderna är fantastiskt detaljerade och vältecknade. Det är karaktärerna också, förstås. Fast jag tycker att huvudpersonerna, barnen Zorn och Dirna, mer ser ut som små hober än barn. Och Zorn har typ hockeyfrilla... Men serien är i alla fall snygg, och jag såg nu att den innehåller en liten referens till Miyazakis film Princess Mononoke (mer om det i fulla recensionen). Och jag gillar konceptet, vi får se hur det hela spelar ut. Däremot har även här berättarrutorna och pratbubblorna samma färg, precis som i Dracula. Det irriterar mej mindre i den här boken, eftersom det är väldigt få berättarrutor, och alla textrutor har en svart kant så de blir välmarkerade.



Så nu ska jag ta och läsa dessa serier, så återkommer jag när jag har skrivit lite recensioner. Då har ni nåt att vänta på!