Det har börjat bli den perfekta säsongen för amatörstjärnskådning insåg jag ikväll. Det är svalt men tolererbart så om kvällarna. Det börjar bli lite mörkare, så stjärnorna syns bättre. Och just nu är vädret schysst, så det är alldeles klart och stjärnorna breder ut sig på himlavalvet för allmän beskådan.
Ikväll såg jag, med bara ögon, en planet, flera stjärnbilder jag känner igen, ett gäng stjärnfall och hela TVÅ äkta ufo:n. Och då menar jag inte att jag sett ett par flygande tefat puttra sig över himlen. Jag menar i ordets rätta benämning: Unidentified Flying Objects. Alltså föremål som smyger runt däruppe som jag helt enkelt inte vet vad det är. Men som däremot distraherade mig från att gå och vara rädd för att grävlingar...
Jag kan ju inte så mycket om himlakroppar egentligen. Jag menar, jag vet vilken ordning planeterna ligger i (tack, lågstadiet), jag känner till ett flertal stjärnbilder...men om någon frågade mej skillnaden mellan en meteorit och en komet så skulle jag se ut som ett frågetecken.
Är det ens någon skillnad, förresten? Kan det vara som tyfoner och cykloner som jag häromkvällen fick reda på var samma sak, men hette olika beroende på vilket hav de uppträdde i...?
Men, i alla fall, stjärnfall vet jag hur de ser ut, och jag ser även att dessa ufo:n är definitivt inga flygplan heller (så föreslå det inte ens!). Istället för ufo kanske jag skulle kalla dem för flygstjärnor? Eller kanske inte, för det låter som om de flyger snabbt, kanske flytande stjärnor? Det får de heta så länge.
Det är inte första gången jag ser flytande stjärnor. Den första var för många år sedan, en vinterkväll då jag och Kissekatten satt och kollade på stjärnor. Men det har varit ett tag sedan jag sist såg en, och detta är första gången jag lyckades följa en över precis hela himlen. En stor och skarp rackare flöt långsamt i en helt rak och jämn bana.
Jaha, men vart vill jag komma med allt det här då? Bra fråga. Det är egentligen lite för sent för att jag ska kunna sätta ihop vettiga och grammatiskt korrekta meningar.
Men jag tror nog att det finns något därute. Kanske inte fula gröna aliens med svarta plastiga ögon direkt. Men något. Det är ganska orimligt och naivt att tro att vi ska vara de enda levande varelser i hela universum. Det kanske bara är encelliga organismer, eller en myrsloksliknande ras som lever på planetgaser. Eller kanske något mer mänskligt. Vad vet jag. Men universum är ju oändligt. Och det är dessutom lite läskigt att tänka att vi, en betydelselös liten fettfläck i galaxen, om man ser det proportionerligt, skulle vara det enda livstecknet som fanns.
Jag undrar vad de tycker om oss, om de har förmågan att tycka. Det kanske jag inte vill veta heller... De kanske bara ligger i lä och cruisar förbi i sina flytande stjärnor och väntar på att vi ska förgöra oss själva så de kan flytta in på jorden...
Kanske är det dags att börja fundera på ett litet teleskop?
torsdag 30 juli 2009
söndag 12 juli 2009
Nörderier: Informationsdesignhumor!
Häromdagen kom jag plötsligt på att jag kunde använda Bluetooth för att föra över lite musik från datorn till mobilen för att användas som ringsignaler, när min WAP-tjänst failade när jag skulle ladda hem dom. Och sedan kom jag på att jag förstås då kunde använda samma metod för att rensa mobilen på foton! Och efter det insåg jag att jag hade ett blogginlägg som bara väntade på att få skrivas. Varför det? Jo, jag har samlat på mig några roliga skyltar i mobilens galleri! Som informationsdesigner kanske jag är lite känsligare för knas i informationsskyltar, och rätt som det är dyker det upp svårtydda eller helt enkelt väldigt roliga skyltar. Så här kommer några roliga bidrag från mobilen:
Den här hänger i flera exemplar på Stockholms Centralstation. Den är både svårtydd och ful tycker jag. Varning? För enorma, fult tecknade gula händer som kommer ner från skyn och petar på dig?
Det här kryptiska piktogrammet sitter på sidan av en turistbuss, på en liten lucka som kanske är 100x50 cm. Betyder det att det ligger en liten liten man och softar därinne? Och vad är han till för? Varför förvaras han i sådana omänskliga förhållanden som en liten lucka i en buss?
Denna är i sig inte svårtydd eller något, det är ganska uppenbart i bilden varför man inte ska gå nära nätet till Maraboustorkarnas inhägnad på Parken Zoo, där skylten finns. Den är bara så fruktansvärt rolig. Däremot kan man ju undra om förbudet bara gäller gröna spöken med långa näsor. Eller om storkarna går runt med stjärngossestrutar i fejjan. Och storkarna är absolut inte sådär skabbiga och fula i verkligheten! Eller är det bara är risk för att ens panna angrips av storknäbben? Ljudeffekten *POCK!* gör sig påmind i mina öron varje gång jag ser den här bilden...
Den är lappen sitter på rälsen för metallridån som man stänger Hemköp i Gallerian med om nätterna. Jag vet inte om alla anser att den här är lika rolig som jag tycker, men det första jag tänkte när jag såg den var: PEKA ABSOLUT INTE MOT RÄLSEN! och inte "rör ej". Den kan även tolkas som "Dra ej fingret längs rälsen för att se om den dammats ordentligt".
Det var min lilla samling av skyltar hittills! Det kommer säkert fler vartefter, sådana här juveler springer man på rätt som det är...
Den här hänger i flera exemplar på Stockholms Centralstation. Den är både svårtydd och ful tycker jag. Varning? För enorma, fult tecknade gula händer som kommer ner från skyn och petar på dig?
Det här kryptiska piktogrammet sitter på sidan av en turistbuss, på en liten lucka som kanske är 100x50 cm. Betyder det att det ligger en liten liten man och softar därinne? Och vad är han till för? Varför förvaras han i sådana omänskliga förhållanden som en liten lucka i en buss?
Denna är i sig inte svårtydd eller något, det är ganska uppenbart i bilden varför man inte ska gå nära nätet till Maraboustorkarnas inhägnad på Parken Zoo, där skylten finns. Den är bara så fruktansvärt rolig. Däremot kan man ju undra om förbudet bara gäller gröna spöken med långa näsor. Eller om storkarna går runt med stjärngossestrutar i fejjan. Och storkarna är absolut inte sådär skabbiga och fula i verkligheten! Eller är det bara är risk för att ens panna angrips av storknäbben? Ljudeffekten *POCK!* gör sig påmind i mina öron varje gång jag ser den här bilden...
Den är lappen sitter på rälsen för metallridån som man stänger Hemköp i Gallerian med om nätterna. Jag vet inte om alla anser att den här är lika rolig som jag tycker, men det första jag tänkte när jag såg den var: PEKA ABSOLUT INTE MOT RÄLSEN! och inte "rör ej". Den kan även tolkas som "Dra ej fingret längs rälsen för att se om den dammats ordentligt".Det var min lilla samling av skyltar hittills! Det kommer säkert fler vartefter, sådana här juveler springer man på rätt som det är...
Saknat mej?
Ja hörni, det är väl på tiden att jag tar och uppdaterar min lilla blogg. Min frånvaro har inte berott på att jag inte haft något att skriva om, snarare att jag har haft en massa annat för mig.
Midsommar spenderades i Falun med den eminenta Lemuren. Jag var där i två hela veckor, och efter midsommardagen kom det strålande sommarvädret (som jag förövrigt saknar stenhårt just nu då jag sitter på landet hos pärona i ett ihållande spöregn...) Vi hade i alla fall jättekul, som vanligt när vi slår ihop vårakloka knäppa huvuden.
Och sedan åkte jag som sagt ut till Bästermo till mina föräldrar. Och jag hann inte vara här längre än en kvart innan jag blev getingstucken under en tå...typiskt. Mina föräldrar har undgått sådana fadäser totalt, men jag drabbas förstås det första jag gör när jag kommer hem. Så typiskt. Och det var dessutom i 'grötfoten' (ni som vet vad det är vet förstås vad jag menar. För er andra så får den berättelsen komma en annan dag...)
Jag och mamma och mina mostrar (mina extramammor...) åkte till Arboga någon dag efter att jag anlänt. Och vi hann knappt komma in på Överskottsbolaget innan jag attackerades och överrumplades totalt av min kära vän Kissekatten! Jag visste inte alls att hon var hemma i Västermo nu och ännu mindre att hon skulle till Arboga just idag. Glädje uppstod! Jag hade ju inte sett henne sedan SPX och vi hann ju knappt prata ordentligt då. Så det var riktigt kul att få veta att hon kommer att vara här på landet under samma tid som jag ska vara hundvakt (i två veckor from torsdag, då föräldrarna far till USA för att hälsa på bror min).
Och det går lite framåt med min serie. Nya karaktärer har skapats, och fröet till huvudkonflikten är sådd, så snart vet jag vad det hela går ut på också. Den har till och med fått ett namn, Beyond Myth. Det finns en hel del detaljer att släta ut, men jag planerar att göra en session med cardsorting när jag införskaffat ett gäng såna där gula klisterlappar. Cardsorting? tänker ni säkert med ett milt beundrat ansiktsuttryck. Det är okej, jag tar inte illa upp. Jag är van vid att folk inte har en aning om vad jag pratar om. Cardsorting kan man väl säga är en kreativitetsövning. Man skriver ner ideer på klisterlappar, som man sedan samlar på en vägg och sorterar, i mitt fall då till någon typ av grund till en handling i serien. Det ska bli jättekul!
Men det är i alla fall det stora som hänt under den här månaden då jag inte skrivit här. Nu ska jag lägga upp det här och sen skriva ett till inlägg (ja ni får en bonus eftersom jag varit borta så länge).
Midsommar spenderades i Falun med den eminenta Lemuren. Jag var där i två hela veckor, och efter midsommardagen kom det strålande sommarvädret (som jag förövrigt saknar stenhårt just nu då jag sitter på landet hos pärona i ett ihållande spöregn...) Vi hade i alla fall jättekul, som vanligt när vi slår ihop våra
Och sedan åkte jag som sagt ut till Bästermo till mina föräldrar. Och jag hann inte vara här längre än en kvart innan jag blev getingstucken under en tå...typiskt. Mina föräldrar har undgått sådana fadäser totalt, men jag drabbas förstås det första jag gör när jag kommer hem. Så typiskt. Och det var dessutom i 'grötfoten' (ni som vet vad det är vet förstås vad jag menar. För er andra så får den berättelsen komma en annan dag...)
Jag och mamma och mina mostrar (mina extramammor...) åkte till Arboga någon dag efter att jag anlänt. Och vi hann knappt komma in på Överskottsbolaget innan jag attackerades och överrumplades totalt av min kära vän Kissekatten! Jag visste inte alls att hon var hemma i Västermo nu och ännu mindre att hon skulle till Arboga just idag. Glädje uppstod! Jag hade ju inte sett henne sedan SPX och vi hann ju knappt prata ordentligt då. Så det var riktigt kul att få veta att hon kommer att vara här på landet under samma tid som jag ska vara hundvakt (i två veckor from torsdag, då föräldrarna far till USA för att hälsa på bror min).
Och det går lite framåt med min serie. Nya karaktärer har skapats, och fröet till huvudkonflikten är sådd, så snart vet jag vad det hela går ut på också. Den har till och med fått ett namn, Beyond Myth. Det finns en hel del detaljer att släta ut, men jag planerar att göra en session med cardsorting när jag införskaffat ett gäng såna där gula klisterlappar. Cardsorting? tänker ni säkert med ett milt beundrat ansiktsuttryck. Det är okej, jag tar inte illa upp. Jag är van vid att folk inte har en aning om vad jag pratar om. Cardsorting kan man väl säga är en kreativitetsövning. Man skriver ner ideer på klisterlappar, som man sedan samlar på en vägg och sorterar, i mitt fall då till någon typ av grund till en handling i serien. Det ska bli jättekul!
Men det är i alla fall det stora som hänt under den här månaden då jag inte skrivit här. Nu ska jag lägga upp det här och sen skriva ett till inlägg (ja ni får en bonus eftersom jag varit borta så länge).
torsdag 11 juni 2009
Bombnedslaget Borghild
Jag tyckte Gert såg så ensam ut, och beslutade att han borde få sig en fru. Så en dag tog jag hem den här lilla puman ni ser i bilden ovan, Borghild. Hon är lite snärtigare än Gert, och har en liten mer aktiv livsstil. De kompletterar varandra helt utmärkt med andra ord. Tyvärr är mina vanligaste inkräktare fruktflugorna lite för små för att slukas av Borghild, hon ger sig på större byten. Gert och Borghild lever tillsammans med en kruka mynta i köksfönstret, och verkar trivas.Nej, jag har inte döpt myntan. Det känns lite väl makabert att ge ett namn till något ska ätas.
Och i andra nyheter har jag och Tetrasyrran bokat vår Pragresa! Den 9e augusti bär det iväg! Vi ska bo på Hostel Elf som verkar helmysigt! Kolla in bilderna och den lilla filmen på deras hemsida. Fördelen med att boka tidigt är att biljetter är billiga...nackdelen är att det är så långt dit! Jag vill för all del inte att sommaren ska svischa förbi, men ÅÅÅÅH vad jag vill till Prag, världens vackraste stad!
Tillägg i Figursamlingen
Hej hörni! Jag är inte död eller nåt sånt. Bara lat. Eller upptagen. Hursomhelst så har jag inte hunnit uppdatera bloggen på snart en månad. Men nu är det dags.
Nyligen tog jag och Lemuren en tur till Hufvudstaden, och då gjorde vi självklart ett besök på Moderna Museets giftshop på jakt efter Dunnys. Jag hade förhoppningar om att hitta en Serie 5. Men vi blev lite förvånade över att dom inte hade några Dunnys alls! Däremot hade de ett gäng andra KidRobotprylar, bland annat en serie som heter Evil Skaters. Vi kunde inte motstå dem med deras fina boxar i blåmetallic och den urbana graffitikänslan över dom. Den som var på display i butiken såg jättefin ut, och hade en schysst matt finish på vinylen. Så vi slog till!
Jag fick den här rackaren:
(Bilden är framGooglad då jag inte orkar mixtra med kamera just nu)
Han heter Booter och finns i 2/20 lådor. Visst är han läcker! En ondskefull skär gris med guldklor och tänder!!
Nu håller jag och min Tetrasyster på att planera en resa till Prag senare i sommar, så jag ska sluta skriva så jag kan koncentrera mej på val av vandrarhem och biljettpriser och grejer... Men det kommer fler inlägg snart...!
Nyligen tog jag och Lemuren en tur till Hufvudstaden, och då gjorde vi självklart ett besök på Moderna Museets giftshop på jakt efter Dunnys. Jag hade förhoppningar om att hitta en Serie 5. Men vi blev lite förvånade över att dom inte hade några Dunnys alls! Däremot hade de ett gäng andra KidRobotprylar, bland annat en serie som heter Evil Skaters. Vi kunde inte motstå dem med deras fina boxar i blåmetallic och den urbana graffitikänslan över dom. Den som var på display i butiken såg jättefin ut, och hade en schysst matt finish på vinylen. Så vi slog till!
Jag fick den här rackaren:
(Bilden är framGooglad då jag inte orkar mixtra med kamera just nu)Han heter Booter och finns i 2/20 lådor. Visst är han läcker! En ondskefull skär gris med guldklor och tänder!!
Nu håller jag och min Tetrasyster på att planera en resa till Prag senare i sommar, så jag ska sluta skriva så jag kan koncentrera mej på val av vandrarhem och biljettpriser och grejer... Men det kommer fler inlägg snart...!
måndag 18 maj 2009
Nörderier: Figursamling
Ni vet väl att jag är nörd? Det borde ha framgått av mina intressen inom serier och mina tidigare inlägg som behandlat detta ämne. Men det finns ju många sätt att nörda sig på. Ett av de andra sätt jag också brukar gotta mig i är att samla på vinyl- eller plastfigurer. Och jag menar inte leksaker då, utan figurer som designats av olika konstnärer och är små samlarobjekt. Man köper dem oftast i såkallade 'blind boxes' där man inte vet vilken figur man fått, och varje design brukar finnas i en specifik upplaga. Jag tänkte dela med mig av min lilla samling här. Klicka på bilderna för att se dom lite större, det kan behövas!
Min allra första vinylfigur införskaffades på Moderna Museet i vår huvudstad en gång när jag och Lemuren tog oss en tur dit. Sedan dess har vi båda blivit inbitna samlare och tar alltid en vända på Modernas eminenta butik när vi är i Stockholm. De har nämligen ett par olika varianter av vinylsamlingar.
Här är han som kom först i min samling, Crossing Guard från figurserien Scary Girl, som tillverkas av Kid Robot (en av dom större företagen i branschen). Två av tjugo figurer som tillverkas i den serien är just den här modellen. Den där lilla tentakelfiguren följer med alla i samlingen, i olika former. Den som Lemuren fick med sin den gången var lite ljusare rosa och saknade ögon.
Sedan har vi Dunnys. Dessa tillverkas också av Kid Robot, och är nog mina favoriter att samla på. Dessa kommer ut i serier. Hittills har jag modeller från Me! I'm French serien, Series 5 och Ye Olde English serien. English serien är min favorit, alla modeller i den är riktigt snygga (man kan se alla på förpackningen, där det även står hur vanliga de är).
Min första Dunny kommer från franska serien, och är designad av Der, och finns i 2/25 förpackningar. Jag tycker han är så härligt fulsnygg. Och lite charmigt med hans vinflaska och baguett. Till den här serien fick man ett litet klistermärke som kan sättas på glatta ytor och fastnar permanent. Jag har den på en kaffemugg.
Sedan har vi min Series 5 Dunny, av JK5. Jag tycker den är helt underbar! Även den är 2/25 chans att få.
Och så mina favoriter då, från Ye Olde English Dunny serien. Först upp, den här karamellen från Hi Calorie. Man vet inte hur pass vanlig hon är, för det står bara ?/?? vid hennes bild på förpackningen. Men söt är hon!
Här är mod-Dunnyn. Han har formgetts av Frames, och finns i 2/25 askar. Han är också härligt fulsnygg, och passar grymt bra med min fransman.
Den här tycker jag är helläcker, en Green Man Dunny skapad av Doktor A. Om man tittar under hans fötter och på toppen av öronen så ser man ringar som på i en trädstam.
Och så min absoluta favorit, och anledningen till hela detta inlägg. Jag blev vrålkär i den här Dunnyn när jag såg ett foto från kollektionen för första gången. Jag är jättesvag för saker som är genomskinliga, och tyckte att hela iden var fullkomligt genomcharmig. Men tror ni att jag fick honom i en ask någon gång då? Nej! Och han är till och med vanligare än de andra jag har från samma serie, nämligen finns han i 3/25 blind boxes. Men, mina kära läsare, jag ska tala om för er vad bra det är att det finns sajter som Ebay. Lite fuskigt, men jag hittade någon som sålde en dublett av den här härliga regniga Dunnyn, skapad av Triclops, och för lite mindre än vad den kostar i butiker i Sverige. Så jag slog till, och idag damp han ner i min brevlåda. Vilket passar rätt bra, för det har regnat hela dagen. Kolla vad läcker han är med sin lilla hatt och paraplyt!
Och så får ni se allihopa bakifrån också (jag kan rekommendera att ni klickar för att se den här i full storlek...):
Här är två små Cactus Pups, från Tokidoki. Jag har egentligen tre sådana, men två av dom är den bruna lilla valpen. Dom är verkligen jättesmå, inte mer än 2.5 cm höga!
En annan samling av figurer jag har är från japanska Pinky Street. Jag har bara två stycken, för jag tycker det är dom finaste i hela kollektionen. De andra Pinky dockorna är antingen från animer eller manga som jag inte känner till eller också har de bara roliga modekläder. Men dessa är ju så speciella i deras söta små kimonos och traditionella festivaldetaljer som den lilla grisformade rökelselampan, den grillade bläckfisken på en pinne och de söta djurmaskerna. Dessa två är dessutom såkallade 'repaints' av en tidigare modell, dvs, någon har designat om deras färger. Jag kommer inte ihåg hur originalen såg ut, men jag vet att jag tycker att dom här två är mycket finare. Se så ursöta dom är (titta i full storlek för att uppleva sötheten bäst) !
Däremot finns det två som är ett samarbete med Sanrio (ni vet, företaget bakom Hello Kitty!), en med tema My Melody (en rosa kanin) och en med Kuromi (en liten häxa som väl också ska föreställa något djur...) Dom är jag liiiite sugna på ändå, inbiten Sanrioälskare och Japanofil som jag är...
Och till sist tänkte jag bara visa min lilla fladdermus som jag döpt till Frederick (tyvärr inte efter dej, kära bror!). Han kommer från leksaksserien Littlest Petshop. Jag hade jättemånga sådana figurer när jag var liten, och dom såg helt annorlunda ut då. Men just den här lilla fladdermusen tycker jag är så underbar, och så är han flossad dessutom! Han går att ställa upp, men sitter säkrast uppochner i sitt lilla träd.
Han har även ett litet rosa ögonskydd som man kan ta på honom när han ska sova. Gonatt Frederick!
Alla dom här figurerna står i min bokhylla. Egentligen skulle jag vilja ha dem på en egen vägghylla (mest eftersom jag även samlar på böcker, som skulle behöva den hyllan istället för att ligga staplade på golvet framför möbeln...hm jag kanske ska blogga om mina älskade böcker någon gång också...?)
Nu ska jag värma lite mat och sitta och fnissa förnöjt över att jag och Lemuren är nästan klara med examensarbetet! Bara lite pet på själva produktionen och lite lite lite skrivande på rapporten kvar. Och så presentationen förstås, men det går nog som en dans, ska ni se!
Min allra första vinylfigur införskaffades på Moderna Museet i vår huvudstad en gång när jag och Lemuren tog oss en tur dit. Sedan dess har vi båda blivit inbitna samlare och tar alltid en vända på Modernas eminenta butik när vi är i Stockholm. De har nämligen ett par olika varianter av vinylsamlingar.
Här är han som kom först i min samling, Crossing Guard från figurserien Scary Girl, som tillverkas av Kid Robot (en av dom större företagen i branschen). Två av tjugo figurer som tillverkas i den serien är just den här modellen. Den där lilla tentakelfiguren följer med alla i samlingen, i olika former. Den som Lemuren fick med sin den gången var lite ljusare rosa och saknade ögon.
Sedan har vi Dunnys. Dessa tillverkas också av Kid Robot, och är nog mina favoriter att samla på. Dessa kommer ut i serier. Hittills har jag modeller från Me! I'm French serien, Series 5 och Ye Olde English serien. English serien är min favorit, alla modeller i den är riktigt snygga (man kan se alla på förpackningen, där det även står hur vanliga de är).
Min första Dunny kommer från franska serien, och är designad av Der, och finns i 2/25 förpackningar. Jag tycker han är så härligt fulsnygg. Och lite charmigt med hans vinflaska och baguett. Till den här serien fick man ett litet klistermärke som kan sättas på glatta ytor och fastnar permanent. Jag har den på en kaffemugg.
Sedan har vi min Series 5 Dunny, av JK5. Jag tycker den är helt underbar! Även den är 2/25 chans att få.
Och så mina favoriter då, från Ye Olde English Dunny serien. Först upp, den här karamellen från Hi Calorie. Man vet inte hur pass vanlig hon är, för det står bara ?/?? vid hennes bild på förpackningen. Men söt är hon!
Här är mod-Dunnyn. Han har formgetts av Frames, och finns i 2/25 askar. Han är också härligt fulsnygg, och passar grymt bra med min fransman.
Den här tycker jag är helläcker, en Green Man Dunny skapad av Doktor A. Om man tittar under hans fötter och på toppen av öronen så ser man ringar som på i en trädstam.
Och så min absoluta favorit, och anledningen till hela detta inlägg. Jag blev vrålkär i den här Dunnyn när jag såg ett foto från kollektionen för första gången. Jag är jättesvag för saker som är genomskinliga, och tyckte att hela iden var fullkomligt genomcharmig. Men tror ni att jag fick honom i en ask någon gång då? Nej! Och han är till och med vanligare än de andra jag har från samma serie, nämligen finns han i 3/25 blind boxes. Men, mina kära läsare, jag ska tala om för er vad bra det är att det finns sajter som Ebay. Lite fuskigt, men jag hittade någon som sålde en dublett av den här härliga regniga Dunnyn, skapad av Triclops, och för lite mindre än vad den kostar i butiker i Sverige. Så jag slog till, och idag damp han ner i min brevlåda. Vilket passar rätt bra, för det har regnat hela dagen. Kolla vad läcker han är med sin lilla hatt och paraplyt!
Och så får ni se allihopa bakifrån också (jag kan rekommendera att ni klickar för att se den här i full storlek...):
Här är två små Cactus Pups, från Tokidoki. Jag har egentligen tre sådana, men två av dom är den bruna lilla valpen. Dom är verkligen jättesmå, inte mer än 2.5 cm höga!
En annan samling av figurer jag har är från japanska Pinky Street. Jag har bara två stycken, för jag tycker det är dom finaste i hela kollektionen. De andra Pinky dockorna är antingen från animer eller manga som jag inte känner till eller också har de bara roliga modekläder. Men dessa är ju så speciella i deras söta små kimonos och traditionella festivaldetaljer som den lilla grisformade rökelselampan, den grillade bläckfisken på en pinne och de söta djurmaskerna. Dessa två är dessutom såkallade 'repaints' av en tidigare modell, dvs, någon har designat om deras färger. Jag kommer inte ihåg hur originalen såg ut, men jag vet att jag tycker att dom här två är mycket finare. Se så ursöta dom är (titta i full storlek för att uppleva sötheten bäst) !
Däremot finns det två som är ett samarbete med Sanrio (ni vet, företaget bakom Hello Kitty!), en med tema My Melody (en rosa kanin) och en med Kuromi (en liten häxa som väl också ska föreställa något djur...) Dom är jag liiiite sugna på ändå, inbiten Sanrioälskare och Japanofil som jag är...Och till sist tänkte jag bara visa min lilla fladdermus som jag döpt till Frederick (tyvärr inte efter dej, kära bror!). Han kommer från leksaksserien Littlest Petshop. Jag hade jättemånga sådana figurer när jag var liten, och dom såg helt annorlunda ut då. Men just den här lilla fladdermusen tycker jag är så underbar, och så är han flossad dessutom! Han går att ställa upp, men sitter säkrast uppochner i sitt lilla träd.
Han har även ett litet rosa ögonskydd som man kan ta på honom när han ska sova. Gonatt Frederick!
Alla dom här figurerna står i min bokhylla. Egentligen skulle jag vilja ha dem på en egen vägghylla (mest eftersom jag även samlar på böcker, som skulle behöva den hyllan istället för att ligga staplade på golvet framför möbeln...hm jag kanske ska blogga om mina älskade böcker någon gång också...?)Nu ska jag värma lite mat och sitta och fnissa förnöjt över att jag och Lemuren är nästan klara med examensarbetet! Bara lite pet på själva produktionen och lite lite lite skrivande på rapporten kvar. Och så presentationen förstås, men det går nog som en dans, ska ni se!
tisdag 5 maj 2009
Tillökning i familjen
Hej allesammans! Jag ville bara upplysa er om att min lilla familj har utökats med en medlem, nämligen den eminenta flugätande Gert! Eller Sarracenia, som han kallas på latin.
Gert kom till vår familj idag, efter ett besök på Plantagen vid Tuna Park med min vän Snäckan. Så nu sitter han snällt i köksfönstret och vaktar för eventuella inkräktare. Det börjar ju gå mot sommartider nu, och då är det ju säsong för alla studenters ofrivilliga inneboende fruktflugan. Dessutom har jag köksfönstret i stort sett alltid öppen den varmare delen av året, så det kommer lätt in små fän.
Själv sitter jag och väntar på att det ska börja åska. Jag Skypade med mamma nyss, och därute på landet (ynka tre mil bort) haglade det som tusan och åskan gick för fullt. Hoppas hoppas! Jag älskar verkligen när det åskar. Då känner jag mig som ett med allt och fylld av energi. Jag är inte religiös, men ett riktigt åskväder är väl det närmaste en gudomlig upplevelse jag kommer! Nu har det mörknat på rejält och regnar en skur, så det kan hända att jag får tacka Tor ikväll!
Förövrigt har det varit värsta turdagen idag. Saker har bara löst sig en efter en; exjobbsrapporten som jag har känt mig mer stressad över än själva arbetet börjar gå som en dans, ett stort problem med programmeringen i vår produktion löstes med lite hjälp från handledaren, och jag fick klartecken för godkänt i praktikkursen efter ett snabbt möte med en lärare. Dessutom fick vi i klassen inbjudan till grillfest i Kvicksund av samma lärare, jättekul! Och efter det att Gert införskaffades så hittade jag även ett litet block som jag kan ha i väskan och skissa i (mitt gamla är slut, och det verkar inte ha funnits några lämpliga i hela Älsklingstuna!) och även en ny behå som är jätterosa och perfekt i storlek (ursäktar för denna överflödiga information, men den är verkligen jättefin. Och nej, ni får inga bilder på den...)
Igår var inte helt illa heller, det var en väldigt produktiv dag! Under förmiddagen och lite efter lunch fixade jag en massa roliga programmeringsgrejer till exjobbet, och under eftermiddagen och kvällen färdigställde jag hela tre karaktärsdesigner till min nya serie. Och färglade dem! Bara för att skryta lite får ni se dem här (klicka på bilden om ni vill se den större. För det vill ni väl, hoppas jag!):
Den rosa lolitakaramellen till vänster heter Deena, i mitten ser ni huvudpersonen Kailen, och till höger står hans bästa vän Brock. Jag funderar på att göra en rolig liten interaktiv grej med dem i Flash istället för en vanlig statisk karaktärsprofil.
Nu ska jag slafsa i mig ett helt perfekt lagom moget päron, så jag kan inte skriva mer... *slurp*
Gert kom till vår familj idag, efter ett besök på Plantagen vid Tuna Park med min vän Snäckan. Så nu sitter han snällt i köksfönstret och vaktar för eventuella inkräktare. Det börjar ju gå mot sommartider nu, och då är det ju säsong för alla studenters ofrivilliga inneboende fruktflugan. Dessutom har jag köksfönstret i stort sett alltid öppen den varmare delen av året, så det kommer lätt in små fän.Själv sitter jag och väntar på att det ska börja åska. Jag Skypade med mamma nyss, och därute på landet (ynka tre mil bort) haglade det som tusan och åskan gick för fullt. Hoppas hoppas! Jag älskar verkligen när det åskar. Då känner jag mig som ett med allt och fylld av energi. Jag är inte religiös, men ett riktigt åskväder är väl det närmaste en gudomlig upplevelse jag kommer! Nu har det mörknat på rejält och regnar en skur, så det kan hända att jag får tacka Tor ikväll!
Förövrigt har det varit värsta turdagen idag. Saker har bara löst sig en efter en; exjobbsrapporten som jag har känt mig mer stressad över än själva arbetet börjar gå som en dans, ett stort problem med programmeringen i vår produktion löstes med lite hjälp från handledaren, och jag fick klartecken för godkänt i praktikkursen efter ett snabbt möte med en lärare. Dessutom fick vi i klassen inbjudan till grillfest i Kvicksund av samma lärare, jättekul! Och efter det att Gert införskaffades så hittade jag även ett litet block som jag kan ha i väskan och skissa i (mitt gamla är slut, och det verkar inte ha funnits några lämpliga i hela Älsklingstuna!) och även en ny behå som är jätterosa och perfekt i storlek (ursäktar för denna överflödiga information, men den är verkligen jättefin. Och nej, ni får inga bilder på den...)
Igår var inte helt illa heller, det var en väldigt produktiv dag! Under förmiddagen och lite efter lunch fixade jag en massa roliga programmeringsgrejer till exjobbet, och under eftermiddagen och kvällen färdigställde jag hela tre karaktärsdesigner till min nya serie. Och färglade dem! Bara för att skryta lite får ni se dem här (klicka på bilden om ni vill se den större. För det vill ni väl, hoppas jag!):
Den rosa lolitakaramellen till vänster heter Deena, i mitten ser ni huvudpersonen Kailen, och till höger står hans bästa vän Brock. Jag funderar på att göra en rolig liten interaktiv grej med dem i Flash istället för en vanlig statisk karaktärsprofil.Nu ska jag slafsa i mig ett helt perfekt lagom moget päron, så jag kan inte skriva mer... *slurp*
fredag 1 maj 2009
Jag lever!
Jag hade ju tänkt skriva om upplevelserna på SPX direkt efter helgen, men jag orkade helt enkelt inte. Dagen innan vi skulle åka på mässan började jag kraxa ganska illa, och förkylningen var ett faktum dagen efter. Jag hade dessutom något som verkade vara ett migränanfall dagarna innan, något som jag aldrig upplevt förut (och hoppas få slippa i fortsättningen, det var helt otroligt jobbigt!) Så under hela SPX stod jag bakom vårt bord och kraxade fram priser och svar på frågor om våra bilder och varför vi inte hade några serier till salu. Allt med en röst som förde minnena tillbaka till mellanstadieklassens målbrottspojkar... Jag är nästan frisk nu, men jag har varit hostig och hes hela veckan.
Men hursomhelst var det en lyckad mässa, och en jätterolig helg! Vi sålde ungefär hälften av vad vi hade med oss, vilket är ganska bra. Jag gick inte direkt med vinst, med tanke på hotell och resa och allt det där. Men man (i alla fall inte jag) är inte där för att tjäna storkovan, snarare för att sprida sina verk och skapa sig ett namn och ett nätverk bland likasinnade knäppgökar kreativa själar.
Jag fick även en rejäl kick med inspiration! Många inbitna SPXare frågade förtvivlat varför varken jag eller Lemuren inte sålde några fansin (fansin är hemgjorda serieböcker, för er som inte är med i nördsvängarna...). Svaret var ganska enkelt, vi har haft en väldigt hektisk vår, med praktik och planering inför examensarbete, samt en massa restuppgifter som fick redas ut innan vi fick behörighet till exjobbet, och sedan nu när vi har påbörjat det projektet. Så det fanns helt enkelt inte tid att lägga ner på ett fansin, inte i den usträckningen jag hade velat för att få till något riktigt najs. Men nu har jag då bestämt att det blir två till nästa år. Ett i miniformat som ska vara en kort historia (som jag kom på för två somrar sen tror jag, men aldrig kom till skott med) och en som skulle kunna bli en längre serie som jag gått och funderat på sedan tidigare i år.
Den ena serien har jag redan påbörjat lite research och skisser inför. Jag har inte bestämt jättemycket, förutom att det ska vara en historia om några typer av magiska raser (typ änglar och demoner, fast min egen variant) och det ska finnas en Anne Rice-känsla i storyn (sans vampyrer, då...det känns så överanvänt nu när Twilightserien och dess fåniga glittrande nosferatukopior fått så mycket publicitet). Men lite dekadens och våld och sådär. Och så ska det vara en shonen-ai (åter för er som inte är med i nördsvängen, shonen-ai är en genre av manga, och ordet betyder boys' love, vilket ger er en hint till vad det handlar om. Jag är förstås inte mangatecknare på någon nivå, men jag gillar att det finns ett namn på just den genren utan att kalla det homoerotiskt. Jag har inte tänkt att det ska vara en erotisk serie. Inte hela tiden i alla fall... *wink* ). Men fansinet lär bestå av någon typ av prolog och/eller ett litet fristående kapitel. Jag har ganska många ideer, men även gott om tid att sortera allt inför nästa SPX!
Det kanske kommer lite bilder från mässan sen, jag ids inte börja redigera dem just nu.
Men hursomhelst var det en lyckad mässa, och en jätterolig helg! Vi sålde ungefär hälften av vad vi hade med oss, vilket är ganska bra. Jag gick inte direkt med vinst, med tanke på hotell och resa och allt det där. Men man (i alla fall inte jag) är inte där för att tjäna storkovan, snarare för att sprida sina verk och skapa sig ett namn och ett nätverk bland likasinnade
Jag fick även en rejäl kick med inspiration! Många inbitna SPXare frågade förtvivlat varför varken jag eller Lemuren inte sålde några fansin (fansin är hemgjorda serieböcker, för er som inte är med i nördsvängarna...). Svaret var ganska enkelt, vi har haft en väldigt hektisk vår, med praktik och planering inför examensarbete, samt en massa restuppgifter som fick redas ut innan vi fick behörighet till exjobbet, och sedan nu när vi har påbörjat det projektet. Så det fanns helt enkelt inte tid att lägga ner på ett fansin, inte i den usträckningen jag hade velat för att få till något riktigt najs. Men nu har jag då bestämt att det blir två till nästa år. Ett i miniformat som ska vara en kort historia (som jag kom på för två somrar sen tror jag, men aldrig kom till skott med) och en som skulle kunna bli en längre serie som jag gått och funderat på sedan tidigare i år.
Den ena serien har jag redan påbörjat lite research och skisser inför. Jag har inte bestämt jättemycket, förutom att det ska vara en historia om några typer av magiska raser (typ änglar och demoner, fast min egen variant) och det ska finnas en Anne Rice-känsla i storyn (sans vampyrer, då...det känns så överanvänt nu när Twilightserien och dess fåniga glittrande nosferatukopior fått så mycket publicitet). Men lite dekadens och våld och sådär. Och så ska det vara en shonen-ai (åter för er som inte är med i nördsvängen, shonen-ai är en genre av manga, och ordet betyder boys' love, vilket ger er en hint till vad det handlar om. Jag är förstås inte mangatecknare på någon nivå, men jag gillar att det finns ett namn på just den genren utan att kalla det homoerotiskt. Jag har inte tänkt att det ska vara en erotisk serie. Inte hela tiden i alla fall... *wink* ). Men fansinet lär bestå av någon typ av prolog och/eller ett litet fristående kapitel. Jag har ganska många ideer, men även gott om tid att sortera allt inför nästa SPX!
Det kanske kommer lite bilder från mässan sen, jag ids inte börja redigera dem just nu.
måndag 20 april 2009
Small Press Expo 2009
Den 24e smäller det! Då sticker jag och Lemuren upp till vår huvudstad och deltar i Sveriges största mesta och bästa seriemässa, Small Press Expo (SPX). I fredags och lördags satt vi och klippte, klistrade, laminerade bokmärken, svor och pressade pins. Här ser ni skörden:
Till vänster ser ni mina bokmärken, i mitten alla våra pins (det ska bli 60 st men det saknas fem eftersom jag fortfarande försöker komma på ett sista motiv) och till höger Lemurens bokmärken. Bokmärkena är hur läckra som helst, på baksidan har de ett snyggt randigt papper med silverdetaljer, och lamineringen får alla färger att se extra mumsiga ut.
Sedan kommer det en massa andra bilder som vi kommer att sälja vid bordet, men de skriver vi ut och monterar på snyggt papper under veckan. Jag har även gjort två tshirtar som jag kommer att ha på mig (nej inte samtidigt, en för varje marknadsdag förstås), men de får jag lägga upp en annan dag.
Här nedan ser ni de motiv på pins som jag gjort:
Pinen längst ner i mitten avbildar Garfo, han är som en maskot för mej och Lemuren, och är en golem som är med i vår serie True Will.
Och här ser ni Garfo i sin stora plyschvariant (han är ca 55 cm hög!) som jag sydde ihop till förra årets SPX. Han ska resa med oss till Stockholm i helgen i år igen, och sitta med oss vid vårt bord på marknaden. Förra året var han en riktig magnet, alla ville krama på honom (vilket de givetvis fick!).
Så är ni i Stockholm nästa helg och i närheten av Kulturhuset, så kom upp till SPX och krama på Garfo ni med!
Till vänster ser ni mina bokmärken, i mitten alla våra pins (det ska bli 60 st men det saknas fem eftersom jag fortfarande försöker komma på ett sista motiv) och till höger Lemurens bokmärken. Bokmärkena är hur läckra som helst, på baksidan har de ett snyggt randigt papper med silverdetaljer, och lamineringen får alla färger att se extra mumsiga ut.Sedan kommer det en massa andra bilder som vi kommer att sälja vid bordet, men de skriver vi ut och monterar på snyggt papper under veckan. Jag har även gjort två tshirtar som jag kommer att ha på mig (nej inte samtidigt, en för varje marknadsdag förstås), men de får jag lägga upp en annan dag.
Här nedan ser ni de motiv på pins som jag gjort:
Pinen längst ner i mitten avbildar Garfo, han är som en maskot för mej och Lemuren, och är en golem som är med i vår serie True Will.
Och här ser ni Garfo i sin stora plyschvariant (han är ca 55 cm hög!) som jag sydde ihop till förra årets SPX. Han ska resa med oss till Stockholm i helgen i år igen, och sitta med oss vid vårt bord på marknaden. Förra året var han en riktig magnet, alla ville krama på honom (vilket de givetvis fick!).Så är ni i Stockholm nästa helg och i närheten av Kulturhuset, så kom upp till SPX och krama på Garfo ni med!
lördag 18 april 2009
Öppet brev till Fazer...
...och Pågen och Skogaholm och alla ställen som producerar mjukt bröd:
Hörni, om ni ska göra färdigdelade frallor och liknande bröd, som den Rostis jag nu håller i handen, så tänker jag göra ett förslag.
Dela det helt, så att det i all benämning blir FÄRDIGDELAT. Lämna inte den där lilla remsan mitt i frallan oskuren. BRÖDET GÅR AV NÄR MAN FÖRSÖKER FÅ ISÄR BITARNA. Ska jag behöva skära dom själv ändå så kan ni väl lika gärna strunta i att halvhjärtat dela dom på bageriet.
Ja, det här är förstås ett i-landsproblem, det är jag medveten om. Det är väl bara att ta fram en kniv och skära av den där remsan, tänk på att dom svältande barnen i Afrika inte får något bröd alls! Men nu råkar Sverige vara ett i-land så jag får gnälla om dåliga färdigskurna bröd hur mycket jag vill! Dessutom har jag mensvärk. Need I say more?
Nu ska jag äta min söndertrasade smörgås. Det kommer flera inlägg under dagen idag, jag har lite matorelaterade nyheter.
Hörni, om ni ska göra färdigdelade frallor och liknande bröd, som den Rostis jag nu håller i handen, så tänker jag göra ett förslag.
Dela det helt, så att det i all benämning blir FÄRDIGDELAT. Lämna inte den där lilla remsan mitt i frallan oskuren. BRÖDET GÅR AV NÄR MAN FÖRSÖKER FÅ ISÄR BITARNA. Ska jag behöva skära dom själv ändå så kan ni väl lika gärna strunta i att halvhjärtat dela dom på bageriet.
Ja, det här är förstås ett i-landsproblem, det är jag medveten om. Det är väl bara att ta fram en kniv och skära av den där remsan, tänk på att dom svältande barnen i Afrika inte får något bröd alls! Men nu råkar Sverige vara ett i-land så jag får gnälla om dåliga färdigskurna bröd hur mycket jag vill! Dessutom har jag mensvärk. Need I say more?
Nu ska jag äta min söndertrasade smörgås. Det kommer flera inlägg under dagen idag, jag har lite matorelaterade nyheter.
fredag 10 april 2009
Skärfisen och Långlaten...
...och jag lär bli både Påskaloska och Annandagstossa med. Vad kan jag säga, jag gillar att mysa om morgonen. Det är då som lakanen och kudden känns som skönast, av någon anledning.
Idag tänker jag bara önska er Glad Påsk med en liten bild som jag knåpade ihop igår:
Jag är hemma nu hos föräldrarna och har återigen lite mys med Kingen. Och så har jag tagit en massa vårbilder. Men jag tänker inte lägga upp dem här, det tar sådan tid eftersom de är så stora. Ni kan se dem i mitt galleri här.
Och så ville jag bara visa hur fina mina ögon var målade idag. Jag har nämligen en söt tshirt med en enhörning på, och den har en metallic regnbågsman. Så jag tänkte att eftersom jag har 120 färger till mitt förfogande borde jag kunna få ihop något som passade till den. Inte mindre än 6 nyanser gick åt till denna skapelse:
I inre ögonvrån har jag en citrongul, sedan en gräsgrön, en klarblå och sedan två nyanser av lila som avslut. Jag har använt en metallicvanilj som highlighter och för att mjuka upp kanten på mina små regnbågar. Det kändes riktigt vårfint och fräscht! Och hela ansiktet:
Ha en glad Påsk alla ni. Ät er nu inte sjuka på varken godis eller ägg. Äggfjärt luktar ju riktigt illa dessutom...
Idag tänker jag bara önska er Glad Påsk med en liten bild som jag knåpade ihop igår:
Jag är hemma nu hos föräldrarna och har återigen lite mys med Kingen. Och så har jag tagit en massa vårbilder. Men jag tänker inte lägga upp dem här, det tar sådan tid eftersom de är så stora. Ni kan se dem i mitt galleri här.Och så ville jag bara visa hur fina mina ögon var målade idag. Jag har nämligen en söt tshirt med en enhörning på, och den har en metallic regnbågsman. Så jag tänkte att eftersom jag har 120 färger till mitt förfogande borde jag kunna få ihop något som passade till den. Inte mindre än 6 nyanser gick åt till denna skapelse:
I inre ögonvrån har jag en citrongul, sedan en gräsgrön, en klarblå och sedan två nyanser av lila som avslut. Jag har använt en metallicvanilj som highlighter och för att mjuka upp kanten på mina små regnbågar. Det kändes riktigt vårfint och fräscht! Och hela ansiktet:
Ha en glad Påsk alla ni. Ät er nu inte sjuka på varken godis eller ägg. Äggfjärt luktar ju riktigt illa dessutom...
onsdag 8 april 2009
Myshelg
Den här helgen spenderades ute på landet, i mina föräldrars boning ute i skogen. Jag och Lemuren var barnvakt åt världens vackraste och snällaste hund, King.
Visst är han tjusig?
Här är vi tillsammans, på altanen i sen eftermiddagssol:
Vädret var fantastiskt hela helgen! Lördag eftermiddag var lite halvmulen, men det blev aldrig kallt eller så. Vi såg tussilago och hörde tranor halva natten. Nätterna var så månklara att vi knappt hade behövt ficklampa när vi tog King på sista promenaden innan läggdags. Men vi tog den ändå, för Lemuren tyckte att det var roligt att plötsligt lysa den i ansiktet på mej när vi gick.
Tråkigt hade vi inte en sekund. Vi tog roliga foton på oss själva ute i naturen, med lite galna sminkningar (eller vad sägs om blå glittriga läppar?) och med våra instrument, gitarren och basen. Vi spelade lite på dom också, men inte utomhus. Vi lyckades komponera ganska mycket av en låt (som Lemuren hade gjort grunden till) och satt ganska mycket vid pianot och plinkade. Lyckligtvis började inte King yla när vi sjöng, det hade varit ganska tragiskt. Det räcker med att Kajsa ibland kurr-morrar åt mej när jag sjunger hemma. Hon gjorde samma ljud åt vårfåglarna som kvittrade förra året. Jag tror det är något fel på henne... Vi gjorde även en stop-motion film! Den är jätterolig, men inte riktigt klar. Men när vi lyckats polera den färdigt så får ni se den. Sjukt kul!
Och så tänkte jag dela med mig av en fin sminkning som jag hade på stan häromdagen (på riktigt den här gången, jag lovar):
Tyvärr ser den gröna lite väl grönt ut. I verkligheten är den väldigt turkos, och den gulare är mer åt limehållet. Jag använde mig av två färger från min nya palett, som helt opassande kommer från märket Manly, och som beställdes via eBay. 120 färger! Och ett set med ett antal borstar fick man till. Inte dåligt! Det är jättemånga helt galna vackra färger, som neonorange, en supermetallic bronze, samt döläckra röda och cerisa nyanser. Jag kombinerar gärna färger lite oväntat, som just den här limeturkosa looken. Vi får se vad det blir för roliga målningar i framtiden!
Nu ska jag spela lite på min näsflöjt.
Visst är han tjusig?Här är vi tillsammans, på altanen i sen eftermiddagssol:
Vädret var fantastiskt hela helgen! Lördag eftermiddag var lite halvmulen, men det blev aldrig kallt eller så. Vi såg tussilago och hörde tranor halva natten. Nätterna var så månklara att vi knappt hade behövt ficklampa när vi tog King på sista promenaden innan läggdags. Men vi tog den ändå, för Lemuren tyckte att det var roligt att plötsligt lysa den i ansiktet på mej när vi gick.Tråkigt hade vi inte en sekund. Vi tog roliga foton på oss själva ute i naturen, med lite galna sminkningar (eller vad sägs om blå glittriga läppar?) och med våra instrument, gitarren och basen. Vi spelade lite på dom också, men inte utomhus. Vi lyckades komponera ganska mycket av en låt (som Lemuren hade gjort grunden till) och satt ganska mycket vid pianot och plinkade. Lyckligtvis började inte King yla när vi sjöng, det hade varit ganska tragiskt. Det räcker med att Kajsa ibland kurr-morrar åt mej när jag sjunger hemma. Hon gjorde samma ljud åt vårfåglarna som kvittrade förra året. Jag tror det är något fel på henne... Vi gjorde även en stop-motion film! Den är jätterolig, men inte riktigt klar. Men när vi lyckats polera den färdigt så får ni se den. Sjukt kul!
Och så tänkte jag dela med mig av en fin sminkning som jag hade på stan häromdagen (på riktigt den här gången, jag lovar):
Tyvärr ser den gröna lite väl grönt ut. I verkligheten är den väldigt turkos, och den gulare är mer åt limehållet. Jag använde mig av två färger från min nya palett, som helt opassande kommer från märket Manly, och som beställdes via eBay. 120 färger! Och ett set med ett antal borstar fick man till. Inte dåligt! Det är jättemånga helt galna vackra färger, som neonorange, en supermetallic bronze, samt döläckra röda och cerisa nyanser. Jag kombinerar gärna färger lite oväntat, som just den här limeturkosa looken. Vi får se vad det blir för roliga målningar i framtiden!Nu ska jag spela lite på min näsflöjt.
onsdag 1 april 2009
Såhär gick jag på stan idag...
Jag ser lite ondskefull ut, April, april!
Jag skojar förstås. Mamma, torka nu upp kaffet du just spottade över hela datorskärmen och lugna dig. Jag skulle aldrig sätta min fot utanför lägenhetsdörren med den här mejken. Inte ensam i alla fall. Om det inte var Halloween då, givetvis. Särskilt eftersom i princip alla mina grannar är gamlingar. Och jag vill inte vara ansvarig för några hjärtinfarkter i huset om jag kan hjälpa det...
Nej, jag hade bara lite kul med mina ansiktsfärger som jag hittade i källarförrådet när jag plockade ner lite (skratta inte) Julpynt som legat kvar i en låda i hallen i flera veckor. Jag var livrädd att någon skulle plinga på medan jag höll på med mitt lilla konstverk. Det hade inte gått att låtsas att ingen var hemma heller, för jag hade förstås musik på högsta volym, och det hörs rätt ut i trapphuset.
Fast jag måste säga att jag gillar effekten på läpparna. Jag målade rött innerst och svart ytterst, och blandade lite så att det blev en liten övertoning där. Det skulle jag däremot kunna tänka mig att ha som fokus i en festmejk någon gång. Och kanske inte just med svart, men med en mörk vinröd och röd eller kanske cerise och rosa.
Jag fick stå vid fönstret och ta bilderna, för dagsljuset började avta just då, och min starka läslampa pajade förstås när jag skulle tända den. Så nu är min lägenhet återigen rätt dunkel efterom att i och med detta försvann halva ljusförsörjningen i min lägenhet...
Men här får ni en till bild som blev bra.
söndag 29 mars 2009
Kossans knalliga kalufs!
Hurra!
Vilken tur att mitt hår sällan blir som min matlagning, en katastrof alltså. Hennan var förvånansvärt lätt att tvätta bort (jag vågar till och med säga att den var lättare att skölja ur än vanliga hårfärger). Däremot har jag nog förstört min (i och for sig redan rätt så kvaddade) favoritmyst-shirt. Det droppade ganska rejält från håret den sista halvtimmen, trotsbajspåsen plasfolien.
Men ååååh vilken vacker färg det blev! Se bara själva:
Precis lika kopparrött som jag hoppades på! Tyvärr syns det lite dåligt i mitt halvmörka rum, men är det soligt någon dag snart ska jag ta en ordentlig bild. Jag var lite orolig sista timmen för jag tyckte mig skåda en hel del rosa strån under plasten, och jag började undra hur många olika färger som skulle visa sig i håret när dessa två timmar var över... Men min ångest för att se ut som någon som fallit huvudstupa ner i en konstig LSDtripp visade sig vara obefogad när jag sköljde ur kladdet ur huvudet. Och mjukt och skönt blev det med! Det blir allt henna i fortsättningen också!
Nu äter jag tacomacaroner (tack Lemuren för tipset, asgött asså!) och sedan ska jag koppla av med en härlig mugg te, persika och mangosmak. Mums!
Vilken tur att mitt hår sällan blir som min matlagning, en katastrof alltså. Hennan var förvånansvärt lätt att tvätta bort (jag vågar till och med säga att den var lättare att skölja ur än vanliga hårfärger). Däremot har jag nog förstört min (i och for sig redan rätt så kvaddade) favoritmyst-shirt. Det droppade ganska rejält från håret den sista halvtimmen, trots
Men ååååh vilken vacker färg det blev! Se bara själva:
Precis lika kopparrött som jag hoppades på! Tyvärr syns det lite dåligt i mitt halvmörka rum, men är det soligt någon dag snart ska jag ta en ordentlig bild. Jag var lite orolig sista timmen för jag tyckte mig skåda en hel del rosa strån under plasten, och jag började undra hur många olika färger som skulle visa sig i håret när dessa två timmar var över... Men min ångest för att se ut som någon som fallit huvudstupa ner i en konstig LSDtripp visade sig vara obefogad när jag sköljde ur kladdet ur huvudet. Och mjukt och skönt blev det med! Det blir allt henna i fortsättningen också!
Nu äter jag tacomacaroner (tack Lemuren för tipset, asgött asså!) och sedan ska jag koppla av med en härlig mugg te, persika och mangosmak. Mums!
Koblaja i håret, Kossan?
...nej det är inte bajs i mitt hår, utan henna. Men med tanke på hur skeptisk jag ser ut i den här bilden så kan man ju undra. Det ser verkligen ut som om jag tagit en rejält blöt och färsk komocka och smetat in i min lugg.
Men, ja, jag har bestämt mej för att prova naturens egna henna i håret istället för min härligt cerisa Manic Panic färg. Jag älskar verkligen den nyansen jag använt hittills, men det är så tråkigt när den där härligt intensiva färgen bara håller i en vecka, sedan blir det en blandning av rosa och lax, sedan pastellrosa och till sist vällingkräks (förövrigt så är även den framställd av naturprodukter och inte djurtestad, ännu ett plus i kanten för den). Fast vad jag har läst är väl inte henna så jättebeständigt som många kemiska hårfärger heller, men jag ville prova. Dessutom tycker jag att det är praktiskt att kunna ha en burk med pulver hemma och bara blanda till när det behövs.
Och på tal om bajs så verkar folk i allmänhet tycka att det luktar bäver om blandningen, men jag tycker faktiskt det luktar jättefräscht! Å andra sidan så är jag ju en liten skogsnymf, så den här örtiga blandningen tilltalar mig nog för att den är så naturlig - det luktar ju inte kemikalier eller ammoniak som vanlig hårfärg (för inte tal om blekningskurerna...BÖÖÖRK!). Dessutom så är det ju hintar av citron och vinäger i den, eftersom man ska ha i något surt för att hjälpa färgen att tränga ur pulvret.
Så nu sitter jag i alla fall och ser ut såhär:
Som om jag lindat in komockan i en bajspåse. Och såhär ska jag sitta i två timmar. Då ska luggen förhoppningsvis vara koparröd och härlig! Enligt mina efterforskningar via pålitlige herr Internet så används inte henna hos frisörer just för att man inte kan garantera ett resultat; blandningen, tiden och resultatet varierar rätt mycket från hårtyp till hårtyp tydligen. Däremot gjorde jag en testslinga igår med hår som jag tagit från borsten (ett smart knep om man är osäker!) där färgen satt i två timmar. Det blev kopparfärgat, som en gammal kaffekanna nästan. Och hennan hade bara stått och dragit hälften av dom tolv timmarna som rekommenderas för att få full 'color release' från pulvret innan man har det i håret. Det kommer ett inlägg senare när vi ser resultatet. Men det blir inte heller det slutgiltiga resultatet, för det kan ta tre-fyra dagar innan färgen satt sej ordentligt och dess riktiga nyans syns! Rätt coolt, va?
Och så ville jag bara dela med mig av livet med marsvin. När Lemuren kommer och fikar hos mig (vilket är ganska frekvent...) släpper vi ut tjejerna på golvet så dom får motionera, dom små
Där ser ni Lemuren (eller åtminstone hennes skrev...sorry bruden) hållandes en kaka. Kajsa har just nafsat lite på den. Doris har lagt en liten kabel därborta (hon kallas numera för Bajsmästern för hon lämnar så mycket pluppar när man håller henne). Det är min fot till vänster där. Ja, det ÄR en julstrumpa ni ser på min lilla fot. Men dom är så sköna...Förövrigt är det fortfarande raveparty för fullt i skallen, men dom verkade ta en paus under fredagen. Om det inte löser sig under veckan ska jag ta och ringa till fru tandläkare och se om jag inte kan få göra en sån där skena så jag inte tuggar så förbannat hela tiden. Jag kommer på mig själv med det rätt som det är. Jag skulle behöva sätta in en skena när jag sover eller sitter vid datorn (med andra ord skulle jag ha den i munnen jämt...) för det är då jag gnager som värst.
Jag återkommer om några timmar med min färdighennade lugg!
onsdag 25 mars 2009
Kossan och Äventyret med Våfflorna
Åååh ni anar inte vilka vackra men ack så förbjudna ord som har undsluppit mina fagra läppar denna afton.
Våffeldagen. Underbart. Jag älskar våfflor. Hade planerat en riktig mysig omgång med frasiga våfflor garnerade med makrill i tomatsås och creme fraiche. Smarrens, va?
Satans våfflor.
Om det bara hade kunnat gå som folk när jag ska laga mat, någon gång i mitt liv. Men nej, jag lyckas alltid göra något galet. Jag ska berätta om Kossan och våffelkatastrofen äventyret med våfflorna.
Först slår jag upp min fina kokbok till sidan om våfflor. Där finns 'smörgåsvåfflor' och 'frasvåfflor'. Det jag fått för mig att jag vill göra är frasvåfflor, men dessa ska innehålla vispad grädde enligt min bok, och det verkar inte stämma. Så jag tar smörgåsvåfflor. Knäcker ägg i bunke. Häller ner en deciliter socker (och börjar här undra om det stämmer, för jag tycker inte det borde vara socker i den) och läser vidare i receptet...en halv liter mjölk... EN HALV LITER? Och 100 gram smör?! Det kan ju INTE stämma. Kastar ägg och halvsmält socker. Sköljer bunke. Konsulterar pålitlige Herr Internet. Hittar nytt recept på ICAs webbsida efter en snabb Googling. Hurra.
Blandar:
.5 dl margarin
2 dl mjölk
1 dl vetemjöl
1 ägg
.5 msk bakpulver
1 dl iskallt vatten
Allt efter receptet. Fast jag har halverat, för jag ville bara ha 2 portioner, och ICAs recept var för 4. Men vad blaskig smeten ser ut. Kan det stämma? Jooo klart det gör...ICA kan väl sitt. Råkar scrolla ner på sidan och ser folks kommentarer om recepetet...
Satans våfflor.
Vad skriver dom där då? Jo, bland annat:"Byt plats med vetemjöl och mjölk och minska på bakpulvret."
och
"Det ska inte vara msk bakpulver utan TSK! I övrigt är det rätt recept."
och helt enkelt:
"RECEPT FEL"
Nu kom de där vackra orden jag nämnde tidigare. Jaha, så var det med ICAs påstådda expertis när det gäller basrecept som våfflor. Jag vispar ner lite mer mjöl, och då börjar smeten i alla fall se vettig ut. Jag vägrade att kasta en sats till! Nu börjar jag bli hungrig.
Men det är inte över än.
Jag tänker att jag borde smöjra järnet först och göra en, vad jag kallar, fulvåffla, som inte ska ätas, eftersom jag inte har använt järnet på ett bra tag. Häller ner lite smör i våffeljärnet. Tänker INTE efter före. Tar fram brödpenslarn och tycker det är en bra ide att smeta ut smöret lite med den. Det är INTE en bra ide. Penseln smälter. Det är små smälta plastpluppar i hela järnet.
Mer vackra ord.
Sliter kontakten ur vägguttaget och petar bort alla små plastpluppar med en tandpetare. Sätter i kontakten igen och får äntligen ner smeten i våffeljärnet utan problem.
Och så fantastiskt goda de satans våfflorna blev, till slut! Den som väntar på något gott, som man säger...
Men det blir nog allt pulversmet nästa gång.
Förresten så skyller jag hela det här äventyret på att jag verkar ha haft ett olovligt raveparty i mitt huvud sedan i fredags...det är bara dunkadunkadunka hela tiden tycker jag. Dom verkar ha gjort ett kortare uppehåll däruppe under måndagen (de kanske kom ner från Ecstacyruset eller gick för att inhandla nya neonstavar, vad vet jag) men sedan satte det igång igen. Dunkadunkadunka. Det är antagligen på grund av att jag börjat gnissla tänder igen, och är onödigt stressad över examensarbetet som jag och Lemuren påbörjade i måndags. Så ni kan tänka er att jag inte riktigt är i stånd att tänka som folk just nu...helst vill jag bara lägga mig i soffan och spela lite Spore tills jag somnar. Vi får se vad det blir när jag ätit färdigt mina makrillsvåfflor!
Våffeldagen. Underbart. Jag älskar våfflor. Hade planerat en riktig mysig omgång med frasiga våfflor garnerade med makrill i tomatsås och creme fraiche. Smarrens, va?
Satans våfflor.
Om det bara hade kunnat gå som folk när jag ska laga mat, någon gång i mitt liv. Men nej, jag lyckas alltid göra något galet. Jag ska berätta om Kossan och
Först slår jag upp min fina kokbok till sidan om våfflor. Där finns 'smörgåsvåfflor' och 'frasvåfflor'. Det jag fått för mig att jag vill göra är frasvåfflor, men dessa ska innehålla vispad grädde enligt min bok, och det verkar inte stämma. Så jag tar smörgåsvåfflor. Knäcker ägg i bunke. Häller ner en deciliter socker (och börjar här undra om det stämmer, för jag tycker inte det borde vara socker i den) och läser vidare i receptet...en halv liter mjölk... EN HALV LITER? Och 100 gram smör?! Det kan ju INTE stämma. Kastar ägg och halvsmält socker. Sköljer bunke. Konsulterar pålitlige Herr Internet. Hittar nytt recept på ICAs webbsida efter en snabb Googling. Hurra.
Blandar:
.5 dl margarin
2 dl mjölk
1 dl vetemjöl
1 ägg
.5 msk bakpulver
1 dl iskallt vatten
Allt efter receptet. Fast jag har halverat, för jag ville bara ha 2 portioner, och ICAs recept var för 4. Men vad blaskig smeten ser ut. Kan det stämma? Jooo klart det gör...ICA kan väl sitt. Råkar scrolla ner på sidan och ser folks kommentarer om recepetet...
Satans våfflor.
Vad skriver dom där då? Jo, bland annat:"Byt plats med vetemjöl och mjölk och minska på bakpulvret."
och
"Det ska inte vara msk bakpulver utan TSK! I övrigt är det rätt recept."
och helt enkelt:
"RECEPT FEL"
Nu kom de där vackra orden jag nämnde tidigare. Jaha, så var det med ICAs påstådda expertis när det gäller basrecept som våfflor. Jag vispar ner lite mer mjöl, och då börjar smeten i alla fall se vettig ut. Jag vägrade att kasta en sats till! Nu börjar jag bli hungrig.
Men det är inte över än.
Jag tänker att jag borde smöjra järnet först och göra en, vad jag kallar, fulvåffla, som inte ska ätas, eftersom jag inte har använt järnet på ett bra tag. Häller ner lite smör i våffeljärnet. Tänker INTE efter före. Tar fram brödpenslarn och tycker det är en bra ide att smeta ut smöret lite med den. Det är INTE en bra ide. Penseln smälter. Det är små smälta plastpluppar i hela järnet.
Mer vackra ord.
Sliter kontakten ur vägguttaget och petar bort alla små plastpluppar med en tandpetare. Sätter i kontakten igen och får äntligen ner smeten i våffeljärnet utan problem.
Och så fantastiskt goda de satans våfflorna blev, till slut! Den som väntar på något gott, som man säger...
Men det blir nog allt pulversmet nästa gång.
Förresten så skyller jag hela det här äventyret på att jag verkar ha haft ett olovligt raveparty i mitt huvud sedan i fredags...det är bara dunkadunkadunka hela tiden tycker jag. Dom verkar ha gjort ett kortare uppehåll däruppe under måndagen (de kanske kom ner från Ecstacyruset eller gick för att inhandla nya neonstavar, vad vet jag) men sedan satte det igång igen. Dunkadunkadunka. Det är antagligen på grund av att jag börjat gnissla tänder igen, och är onödigt stressad över examensarbetet som jag och Lemuren påbörjade i måndags. Så ni kan tänka er att jag inte riktigt är i stånd att tänka som folk just nu...helst vill jag bara lägga mig i soffan och spela lite Spore tills jag somnar. Vi får se vad det blir när jag ätit färdigt mina makrillsvåfflor!
fredag 20 mars 2009
*suck* inget cyklande för mig...
...tydligen är det punka på riktigt. Idag (en kvart innan en redovisning) kom jag ner i cykelkällaren och såg att luften gått ur bakdäcket i alla fall till halften. Så det var bara att kuta på mina egna två fötter ner till skolan. Kan tillägga att det kan ta 20 minuter för mig att komma ner till skolan. Suck och stön. Och jag skulle förstås redovisa först, enligt schemat. Men det var i alla fall rätt trevligt väder! Och jag hann innanför dörren någon minut innan vi skulle börja. Svettigt värre, men det gick riktigt bra.
Mamma, jag ber om ursäkt förresten. Jag lovade att inte visa mig bland folk i de grå mysbyxorna jag inhandlade när du var med, men de åkte på idag. Heldag (9-16) med redovisningar på en fredag. I ett svinkallt klassrum. Du förlåter mig väl den lilla bekvämligheten som dessa brallor gav mej under de här plågsamma timmarna innan helgen? :)
Och så hade vi riktigt kul på workshopen på Konstmuseet igår kväll! Först berättade konstpedagogen lite om gatukonsten och grafittins historia (rätt fascinerande), och sedan visade hon en massa kort på vägskyltar som konstnärer gjort om och hängt upp i städer.
En ganska intressant debatt om detta egentligen. Hon menade på att folk klagar så på grafitti och så, eftersom det är olagligt. Men rondellhundar, dom är ju så söta och fina, trots att även de handlar ju om en olaglig utsmyckning av offentlig plats! Lite dubbelmoral? Fast jag tror att det handlar om att grafitti 'förstör' (och jag menar förstås då i första hand tags och fult klotter och sånt som målas på folks hus och på tågvagnar) och kostar klöver att sanera bort, och inte om dess egentliga konstvärde. Riktig grafittimålning är ju jätteläckert. Jag minns en jättestor betongvägg som höll upp en väg som låg i en backe i Prag där det fanns otroligt välgjorda konstverk utfärdade med sprejburk. Detta är ju en föränderlig konstform, och rätt som det var kunde man se ett nytt alster när man åkte förbi. Och man respekterar varandras konst, det anses ju som ohyfsat att klottra över någon annans grafitti om jag förstått rätt.
Men efter den här lilla kulturhistoriska lektionen fick vi skapa egna skyltar, precis som vi ville. Material fanns, så det var bara fantasin som vi fick tillhandahålla själva. Jag hade tid med två skapelser:
Påbud för enhörningar? Ja! Det började med att jag tänkte göra om en herr gårman till en lindansös, men sedan tittade jag i häftet med vägskyltar som fanns där, och fick denna ide. Jag älskar enhörningar, och tyckte att den här skulle vara lite kul. Och ska man tolka den mer symboliskt så betyder den kanske inte att det bara får vistas enhörningar på den här platsen, men att här får man släppa sin fantasi fritt och tro på vad man vill! Den hänger nu ovanför mitt datorbord. Den är gjord med självhäftande plast som är fäst på kartong. Lite pillrigt, men går snabbare än att måla.
Och den här behöver väl knappast någon förklaring... Jag hade lite tid över, så jag slängde ihop den lite snabbt. Samma teknik som enhörningen. Doris verkar ha tagit lite illa upp över att jag placerat den ovanför deras bur hem, men Kajsa tar det med ro. Hon vet vilket humör Dorran har!
När vi var klara på museet sprang jag och Lemuren in på skolan och hängde upp våra skyltar på ettorna och tvåornas studiodörr. De togs emot nästa dag med en hel del skratt! Men jag tog hem mina idag, jag ville gärna hänga upp dem här hemma. Lemurens hänger kvar, däremot. Hon gjorde en lik min enhörning, fast med en piratget (ja. du läste rätt. jag vet inte riktigt heller, men den är rolig) och en varningsskylt där en rullstolsgubbe åker ner i vattnet (istället för bilen som brukar vara på sådana skyltar vid kajkanter och sånt). Därunder står det kort och gott: Fan. Med punkten. Det är viktigt. Ni förstår precis situationen då man svär med PUNKT och inte med ett utropstecken va?
Och så är det ju helg nu. Vilket betyder GODIS (som jag verkligen inte handlar varje helg, om ni undrar). Jag handlade lite godsaker i lösvikt på ICA, och måste bara göra lite reklam för dessa godbitar:
Jag brukar absolut inte gilla kola, jag får lite panik när det fastnar i tänderna. Men dom här är helt gudomliga! Den bruna med chokladsmak är storfavoriten. Jag vet inte riktigt varför den blå heter special, den smakar mint. Kunde den inte bara heta mint? Men god är den. Även den med lakrits är riktigt smaskig, trots att jag inte är förtjust i lakrits som inte är typ Djungelvrål eller Turkisk peppar eller i alla fall något lika starkt och salt. Det var min mamma som upplyste mig om dessa godsaker. Så det är väl dig jag får tacka sedan när jag gått upp flera kilo och hamnat i sockerkoma... Du kan väl ringa mig senare och kolla så att jag inte ligger utslagen här på golvet med en rejäl kolaöverdos...
Mamma, jag ber om ursäkt förresten. Jag lovade att inte visa mig bland folk i de grå mysbyxorna jag inhandlade när du var med, men de åkte på idag. Heldag (9-16) med redovisningar på en fredag. I ett svinkallt klassrum. Du förlåter mig väl den lilla bekvämligheten som dessa brallor gav mej under de här plågsamma timmarna innan helgen? :)
Och så hade vi riktigt kul på workshopen på Konstmuseet igår kväll! Först berättade konstpedagogen lite om gatukonsten och grafittins historia (rätt fascinerande), och sedan visade hon en massa kort på vägskyltar som konstnärer gjort om och hängt upp i städer.
En ganska intressant debatt om detta egentligen. Hon menade på att folk klagar så på grafitti och så, eftersom det är olagligt. Men rondellhundar, dom är ju så söta och fina, trots att även de handlar ju om en olaglig utsmyckning av offentlig plats! Lite dubbelmoral? Fast jag tror att det handlar om att grafitti 'förstör' (och jag menar förstås då i första hand tags och fult klotter och sånt som målas på folks hus och på tågvagnar) och kostar klöver att sanera bort, och inte om dess egentliga konstvärde. Riktig grafittimålning är ju jätteläckert. Jag minns en jättestor betongvägg som höll upp en väg som låg i en backe i Prag där det fanns otroligt välgjorda konstverk utfärdade med sprejburk. Detta är ju en föränderlig konstform, och rätt som det var kunde man se ett nytt alster när man åkte förbi. Och man respekterar varandras konst, det anses ju som ohyfsat att klottra över någon annans grafitti om jag förstått rätt.
Men efter den här lilla kulturhistoriska lektionen fick vi skapa egna skyltar, precis som vi ville. Material fanns, så det var bara fantasin som vi fick tillhandahålla själva. Jag hade tid med två skapelser:
Påbud för enhörningar? Ja! Det började med att jag tänkte göra om en herr gårman till en lindansös, men sedan tittade jag i häftet med vägskyltar som fanns där, och fick denna ide. Jag älskar enhörningar, och tyckte att den här skulle vara lite kul. Och ska man tolka den mer symboliskt så betyder den kanske inte att det bara får vistas enhörningar på den här platsen, men att här får man släppa sin fantasi fritt och tro på vad man vill! Den hänger nu ovanför mitt datorbord. Den är gjord med självhäftande plast som är fäst på kartong. Lite pillrigt, men går snabbare än att måla.
Och den här behöver väl knappast någon förklaring... Jag hade lite tid över, så jag slängde ihop den lite snabbt. Samma teknik som enhörningen. Doris verkar ha tagit lite illa upp över att jag placerat den ovanför deras När vi var klara på museet sprang jag och Lemuren in på skolan och hängde upp våra skyltar på ettorna och tvåornas studiodörr. De togs emot nästa dag med en hel del skratt! Men jag tog hem mina idag, jag ville gärna hänga upp dem här hemma. Lemurens hänger kvar, däremot. Hon gjorde en lik min enhörning, fast med en piratget (ja. du läste rätt. jag vet inte riktigt heller, men den är rolig) och en varningsskylt där en rullstolsgubbe åker ner i vattnet (istället för bilen som brukar vara på sådana skyltar vid kajkanter och sånt). Därunder står det kort och gott: Fan. Med punkten. Det är viktigt. Ni förstår precis situationen då man svär med PUNKT och inte med ett utropstecken va?
Och så är det ju helg nu. Vilket betyder GODIS (som jag verkligen inte handlar varje helg, om ni undrar). Jag handlade lite godsaker i lösvikt på ICA, och måste bara göra lite reklam för dessa godbitar:
Jag brukar absolut inte gilla kola, jag får lite panik när det fastnar i tänderna. Men dom här är helt gudomliga! Den bruna med chokladsmak är storfavoriten. Jag vet inte riktigt varför den blå heter special, den smakar mint. Kunde den inte bara heta mint? Men god är den. Även den med lakrits är riktigt smaskig, trots att jag inte är förtjust i lakrits som inte är typ Djungelvrål eller Turkisk peppar eller i alla fall något lika starkt och salt. Det var min mamma som upplyste mig om dessa godsaker. Så det är väl dig jag får tacka sedan när jag gått upp flera kilo och hamnat i sockerkoma... Du kan väl ringa mig senare och kolla så att jag inte ligger utslagen här på golvet med en rejäl kolaöverdos...
torsdag 19 mars 2009
Nu är jag ute och cyklar.
På riktigt. Fast inte precis nu. Precis nu sitter jag med mensvärk och dricker Dumlechoklad (med grädde) för att trösta mina stackars små äggstockar.
Ja, jag har läst biologi. Jag vet att chokladen inte hamnar i äggstockarna, utan i magen. Men det känns bättre ändå. Allt känns lite bättre med choklad!
Men jag HAR cyklat. För första gången på säkert ett år! Min fina lilla lila cykel har stått övergiven i cykelrummet sedan förra våren då jag upptäckte att bakdäcket var lite väl platt (fast bara nertill, förvisso. Men det är ju den delen som ligger i backen när man åker, så lite orolig blev jag). Men nu har jag varit hos morfar som är släktens cykelgubbe. Han satte dit en ny ventil, för han såg att den pyste ut luft. Förhoppningsvis ska detta ha löst problemet, men jag kan ju ha punktering ändå. Den som cyklar får se!
Igår var jag också hos morfar och mormor, eftersom morfar fyllde år. Det blev en mysig kväll med mormors underbara köttsoppa (med surkål och delikata kardemummakryddade klimpar!), fika och schwartzwaldtårta. Och lite likör förstås. Morfar är inte bara cykelgubbe, utan även likörgubbe. Han och mormor brukar ta ett litet glas flytande godis på kvällarna, och det tycker jag de gör rätt i. Båda har nått 85 års ålder och då kan man gott unna sig sådant, tycker jag!
Ikväll ska jag och Lemuren vara riktiga esteter. Det är tydligen någon grej nere på Konstmuseet (där Lemuren har praktik) som ska handla om gatukonst. Vi är inte helt på det klara om vad det är, förutom att det verkar vara en worksop. Och vi är ju väldigt nyfikna, sådär som kossor och lemurer gärna är, så vi tänker investigera! Fortsättning följer...
Ja, jag har läst biologi. Jag vet att chokladen inte hamnar i äggstockarna, utan i magen. Men det känns bättre ändå. Allt känns lite bättre med choklad!
Men jag HAR cyklat. För första gången på säkert ett år! Min fina lilla lila cykel har stått övergiven i cykelrummet sedan förra våren då jag upptäckte att bakdäcket var lite väl platt (fast bara nertill, förvisso. Men det är ju den delen som ligger i backen när man åker, så lite orolig blev jag). Men nu har jag varit hos morfar som är släktens cykelgubbe. Han satte dit en ny ventil, för han såg att den pyste ut luft. Förhoppningsvis ska detta ha löst problemet, men jag kan ju ha punktering ändå. Den som cyklar får se!
Igår var jag också hos morfar och mormor, eftersom morfar fyllde år. Det blev en mysig kväll med mormors underbara köttsoppa (med surkål och delikata kardemummakryddade klimpar!), fika och schwartzwaldtårta. Och lite likör förstås. Morfar är inte bara cykelgubbe, utan även likörgubbe. Han och mormor brukar ta ett litet glas flytande godis på kvällarna, och det tycker jag de gör rätt i. Båda har nått 85 års ålder och då kan man gott unna sig sådant, tycker jag!
Ikväll ska jag och Lemuren vara riktiga esteter. Det är tydligen någon grej nere på Konstmuseet (där Lemuren har praktik) som ska handla om gatukonst. Vi är inte helt på det klara om vad det är, förutom att det verkar vara en worksop. Och vi är ju väldigt nyfikna, sådär som kossor och lemurer gärna är, så vi tänker investigera! Fortsättning följer...
tisdag 17 mars 2009
Visst, skapa fördomar bara, medan ni fördömer fördomar.
Hm. Ja. Läste Aftonbladet på nätet idag (egentligen föredrar jag DN men av någon anledning så kan jag inte riktigt släppa den numera skvallertidningens charm...) och det jag oftast blir lite småförbannad över när jag läser Ab är att många av deras skribenter (och korrekturläsare) verkar vara fullkomligt inkompetenta. Stavfel, dåliga avstavningar, särskrivning. obegripliga meningar och liknande är vardagsmat där. Men idag blev jag sur över en hel artikel som inte alls hade något att göra med skribenten!
Rysk vrede mot SVT:s ’Tingeling’ lyder rubriken.
Tydligen har ryska ambassadören ballat ur över ett mellanspel under Melodifestivalen. I numret dansade Henrik Dorsin och sjöng, bland 'Matrjosjkadockor, kosackdansare, en kör med ryska officiersuniformer och lättklädda tjejer i tajta shorts med röda stjärnan på.'
Ambassadörens talesman Anatoly Kargapolov sa bland annat:
"Det är obegripligt för mig varför Sverige skulle visa sådan okunnighet i att tolka bilden av Ryssland" och att om ryssarna sett det här att det skulle ha minskat svenska bidragets chanser en del (HA! Den har ingen chans ändå, alla vet att ryssland och kusinerna röstar på varandra...Vaddå, jag är inte bitter!) och att "förhoppningsvis kommer det här att bli en väckarklocka hos svenskarna och få dem att inse hur avskyvärda vissa av sakerna som de visat är". Han sa även "Jag är verkligen upprörd att svenska folket inte bryr sig om att se bortom sina egna landsgränser och håller sig till sådana trångsynta och föråldrade stereotyper om Ryssland".
Öhm... vet ni vad JAG verkligen blir upprörd över? Att ryssar uppenbarligen saknar humor (om man nu ska snacka fördomar...) Och att jag inte ens har en TV, inte alls har sett det här inslaget, och även jag fattar om att det är en parodi. Herregud, tror dom verkligen där på ryska ambassaden att SVT verkligen har fördomar om ryssar på det viset på riktigt? Eller tål dom verkligen inte en gnutta parodi över deras eminenta nation? Vi svenska tjejer får stå ut med skämt om att vi är blonda och lösaktiga porrskådisar, och att det spatserar isbjörnar på gatorna och att man äter prinsesstårta till frukost. Men inte går våra ambassadörer världen över ut och fördömer folk! Nä, skaffa lite humor och fingertoppskänska för parodier, ryska ambassaden. Bland det värsta jag vet är folk som tar sig själva på för stort allvar. Jag tycker synd om ner om ni inte kan skratta åt er själva!
Så. Nu har jag klagat färdigt för idag. Nu ska jag visa er mitt vackra hårband. Totoro får stå modell, för jag ser återigen ut som en hobo idag. Och jag har ingen lust med att skrämma bort läsare genom att visa bilder på mig själv i detta skick.
Fint va? Totoro här är förövrigt min stolthet bland roliga samlarprylar. Min granne Totoro är min favoritfilm i hela världen, och om ni inte sett den så bör ni se den. Hemskt söt och rolig och fin. Och den här stora grabben fick jag av pappa när han bodde i Japan. Plus ett gäng mindre plyschisar. Mina vänner har fått för sig att han gick in i butiken och kommanderade 'Aaaall Totoros.' med is i blicken, varpå personalen bugade frenetiskt och underlägset och viskade 'Hai, Pappa-san!' och kilade iväg efter de uppstoppade varelserna. Kamraterna är övertygade om han är med i Yakuzan pga av deras egna påhittade anekdot dessutom... De har sådan livlig fantasi.
Eller är det sanning kanske? *stryker hemlighetsfullt icke-existerande skägg*
(Alla citat gällande ryssarna och deras brist på humor kommer från Aftonbladets artikel som ni kan läsa HÄR.)
Rysk vrede mot SVT:s ’Tingeling’ lyder rubriken.
Tydligen har ryska ambassadören ballat ur över ett mellanspel under Melodifestivalen. I numret dansade Henrik Dorsin och sjöng, bland 'Matrjosjkadockor, kosackdansare, en kör med ryska officiersuniformer och lättklädda tjejer i tajta shorts med röda stjärnan på.'
Ambassadörens talesman Anatoly Kargapolov sa bland annat:
"Det är obegripligt för mig varför Sverige skulle visa sådan okunnighet i att tolka bilden av Ryssland" och att om ryssarna sett det här att det skulle ha minskat svenska bidragets chanser en del (HA! Den har ingen chans ändå, alla vet att ryssland och kusinerna röstar på varandra...Vaddå, jag är inte bitter!) och att "förhoppningsvis kommer det här att bli en väckarklocka hos svenskarna och få dem att inse hur avskyvärda vissa av sakerna som de visat är". Han sa även "Jag är verkligen upprörd att svenska folket inte bryr sig om att se bortom sina egna landsgränser och håller sig till sådana trångsynta och föråldrade stereotyper om Ryssland".
Öhm... vet ni vad JAG verkligen blir upprörd över? Att ryssar uppenbarligen saknar humor (om man nu ska snacka fördomar...) Och att jag inte ens har en TV, inte alls har sett det här inslaget, och även jag fattar om att det är en parodi. Herregud, tror dom verkligen där på ryska ambassaden att SVT verkligen har fördomar om ryssar på det viset på riktigt? Eller tål dom verkligen inte en gnutta parodi över deras eminenta nation? Vi svenska tjejer får stå ut med skämt om att vi är blonda och lösaktiga porrskådisar, och att det spatserar isbjörnar på gatorna och att man äter prinsesstårta till frukost. Men inte går våra ambassadörer världen över ut och fördömer folk! Nä, skaffa lite humor och fingertoppskänska för parodier, ryska ambassaden. Bland det värsta jag vet är folk som tar sig själva på för stort allvar. Jag tycker synd om ner om ni inte kan skratta åt er själva!
Så. Nu har jag klagat färdigt för idag. Nu ska jag visa er mitt vackra hårband. Totoro får stå modell, för jag ser återigen ut som en hobo idag. Och jag har ingen lust med att skrämma bort läsare genom att visa bilder på mig själv i detta skick.
Fint va? Totoro här är förövrigt min stolthet bland roliga samlarprylar. Min granne Totoro är min favoritfilm i hela världen, och om ni inte sett den så bör ni se den. Hemskt söt och rolig och fin. Och den här stora grabben fick jag av pappa när han bodde i Japan. Plus ett gäng mindre plyschisar. Mina vänner har fått för sig att han gick in i butiken och kommanderade 'Aaaall Totoros.' med is i blicken, varpå personalen bugade frenetiskt och underlägset och viskade 'Hai, Pappa-san!' och kilade iväg efter de uppstoppade varelserna. Kamraterna är övertygade om han är med i Yakuzan pga av deras egna påhittade anekdot dessutom... De har sådan livlig fantasi.Eller är det sanning kanske? *stryker hemlighetsfullt icke-existerande skägg*
(Alla citat gällande ryssarna och deras brist på humor kommer från Aftonbladets artikel som ni kan läsa HÄR.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)