Jag här ännu ingen förklaring till de konstiga ljuden under natten. Men jag hörde inget eftersen jag skrivit det inlägget, och stördes inte av dem när jag lagt mig heller. Däremot hade jag en mardröm på morgonkvisten som var riktigt obehaglig.
Jag minns inte hela händelseförloppet, förutom att det var en snubbe som var riktigt elak och försökte misshandla min polare, så jag pucklade på honom själv. Och vi fick springa och gömma oss från honom. Jag låste in mig i badrummet, men han sparkade in dörren (som jag då fastnade bakom) och slog med knytnäven mot mitt ansikte och magen, men nådde inte riktigt fram. Och allt skedde hemma hos mina föräldrar! De var inte hemma, men var däremot hos grannen tvärsöver vägen. Så mycket mer minns jag inte, förutom att en yngre grabb som också var där sprang över till grannen och hämtade mina föräldrar. Det sista jag minns var att den här aggresiva typen satt ner mot en vägg (vet inte hur han kom dit eller varför han plötsligt var så lugn) och jag gav honom fingret och sa att nu låg han allt risigt till, för jag såg genom fönstret hur min pappa kom stormandes uppför gårdsplanen. Den killen fick säkert vad han tålde sedan, men jag tror jag vaknade här.
Som sagt, ganska obehaglig, men ett rätt så roligt slut!
Men detta var inte alls det jag ville berätta om egentligen!
Jag fick just världens glädjande meddelande via Facebook, och är så himla glad. Min gamla bästis sedan vi bodde i USA (vi flyttade dit när jag var 6 och bodde där fyra år, det ger er lite proportion på detta) hade lagt till mig som kompis! Helt underbart. Jag tänkte till och med på henne häromdagen, men jag vet inte varför jag aldrig kom på tanken att jag kunde söka på henne där. Även om jag sitter och morrar irriterat över Facebooks nya look (hallå, ALL tillstymmelse till informationsdesign verkar ha försvunnit?) så är jag glad att detta community finns. Nu har jag ingen ursäkt eller möjlighet att helt tappa kontakt med mina gamla polare!
Ni lär säkert höra mer om detta längre fram. Väntar just nu på svar på henne angående vad hon haft för sig de senaste tio åren (jag tror vi tappade kontakten någon gång under tiden vi bodde i Prag, vilket var ungefär tio år sedan).
Jag tänkte även lägga till en liten sak här: jag tänker aldrig nämna någon vid sitt riktiga namn i denna blogg! Oavsett om jag vet att ni kanske inte skulle misstycka. Alla kommer att få ett kodnamn, och alltså inte ett namn som ni kallas i verkligheten. Ni kommer antagligen att känna igen er själva ändå om jag berättar några roliga anekdoter. Men jag tror inte på att man ska 'hänga ut' folk (även om det inte gäller något negativt) i sin personliga blogg. Bara så ni vet! Undantaget är förstås Mamma och Pappa och mina morföräldrar. Onödigt att hitta på kodnamn för dem tycker jag...! Då måste jag ju ändå skriva min mamma _____!
Nu ska jag föna håret. Om ett tag ska jag och min polare gå och se Watchmen (polaren är hon som blev påpucklad i min dröm dessutom. Får hitta på ett kodnamn åt henne snart!). Jag har sett fram emot detta hur länge som helst! Det vore dumt att gå in i biosalongen med några som helst förväntningar, men jag tror faktiskt att det kommer att vara en bra film. Jag menar, dom hade ju redan en fantastisk historia att jobba med...
Recension eller något liknande får ni imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar