*suck* inget cyklande för mig...

...tydligen är det punka på riktigt. Idag (en kvart innan en redovisning) kom jag ner i cykelkällaren och såg att luften gått ur bakdäcket i alla fall till halften. Så det var bara att kuta på mina egna två fötter ner till skolan. Kan tillägga att det kan ta 20 minuter för mig att komma ner till skolan. Suck och stön. Och jag skulle förstås redovisa först, enligt schemat. Men det var i alla fall rätt trevligt väder! Och jag hann innanför dörren någon minut innan vi skulle börja. Svettigt värre, men det gick riktigt bra.

Mamma, jag ber om ursäkt förresten. Jag lovade att inte visa mig bland folk i de grå mysbyxorna jag inhandlade när du var med, men de åkte på idag. Heldag (9-16) med redovisningar på en fredag. I ett svinkallt klassrum. Du förlåter mig väl den lilla bekvämligheten som dessa brallor gav mej under de här plågsamma timmarna innan helgen? :)



Och så hade vi riktigt kul på workshopen på Konstmuseet igår kväll! Först berättade konstpedagogen lite om gatukonsten och grafittins historia (rätt fascinerande), och sedan visade hon en massa kort på vägskyltar som konstnärer gjort om och hängt upp i städer.

En ganska intressant debatt om detta egentligen. Hon menade på att folk klagar så på grafitti och så, eftersom det är olagligt. Men rondellhundar, dom är ju så söta och fina, trots att även de handlar ju om en olaglig utsmyckning av offentlig plats! Lite dubbelmoral? Fast jag tror att det handlar om att grafitti 'förstör' (och jag menar förstås då i första hand tags och fult klotter och sånt som målas på folks hus och på tågvagnar) och kostar klöver att sanera bort, och inte om dess egentliga konstvärde. Riktig grafittimålning är ju jätteläckert. Jag minns en jättestor betongvägg som höll upp en väg som låg i en backe i Prag där det fanns otroligt välgjorda konstverk utfärdade med sprejburk. Detta är ju en föränderlig konstform, och rätt som det var kunde man se ett nytt alster när man åkte förbi. Och man respekterar varandras konst, det anses ju som ohyfsat att klottra över någon annans grafitti om jag förstått rätt.

Men efter den här lilla kulturhistoriska lektionen fick vi skapa egna skyltar, precis som vi ville. Material fanns, så det var bara fantasin som vi fick tillhandahålla själva. Jag hade tid med två skapelser:
Påbud för enhörningar? Ja! Det började med att jag tänkte göra om en herr gårman till en lindansös, men sedan tittade jag i häftet med vägskyltar som fanns där, och fick denna ide. Jag älskar enhörningar, och tyckte att den här skulle vara lite kul. Och ska man tolka den mer symboliskt så betyder den kanske inte att det bara får vistas enhörningar på den här platsen, men att här får man släppa sin fantasi fritt och tro på vad man vill! Den hänger nu ovanför mitt datorbord. Den är gjord med självhäftande plast som är fäst på kartong. Lite pillrigt, men går snabbare än att måla.
Och den här behöver väl knappast någon förklaring... Jag hade lite tid över, så jag slängde ihop den lite snabbt. Samma teknik som enhörningen. Doris verkar ha tagit lite illa upp över att jag placerat den ovanför deras bur hem, men Kajsa tar det med ro. Hon vet vilket humör Dorran har!

När vi var klara på museet sprang jag och Lemuren in på skolan och hängde upp våra skyltar på ettorna och tvåornas studiodörr. De togs emot nästa dag med en hel del skratt! Men jag tog hem mina idag, jag ville gärna hänga upp dem här hemma. Lemurens hänger kvar, däremot. Hon gjorde en lik min enhörning, fast med en piratget (ja. du läste rätt. jag vet inte riktigt heller, men den är rolig) och en varningsskylt där en rullstolsgubbe åker ner i vattnet (istället för bilen som brukar vara på sådana skyltar vid kajkanter och sånt). Därunder står det kort och gott: Fan. Med punkten. Det är viktigt. Ni förstår precis situationen då man svär med PUNKT och inte med ett utropstecken va?

Och så är det ju helg nu. Vilket betyder GODIS (som jag verkligen inte handlar varje helg, om ni undrar). Jag handlade lite godsaker i lösvikt på ICA, och måste bara göra lite reklam för dessa godbitar:
Jag brukar absolut inte gilla kola, jag får lite panik när det fastnar i tänderna. Men dom här är helt gudomliga! Den bruna med chokladsmak är storfavoriten. Jag vet inte riktigt varför den blå heter special, den smakar mint. Kunde den inte bara heta mint? Men god är den. Även den med lakrits är riktigt smaskig, trots att jag inte är förtjust i lakrits som inte är typ Djungelvrål eller Turkisk peppar eller i alla fall något lika starkt och salt. Det var min mamma som upplyste mig om dessa godsaker. Så det är väl dig jag får tacka sedan när jag gått upp flera kilo och hamnat i sockerkoma... Du kan väl ringa mig senare och kolla så att jag inte ligger utslagen här på golvet med en rejäl kolaöverdos...